Vårt vågade OS-hopp

Snowboard- stjärnans nya träning: Trodde inte jag skulle våga

Richard Richardsson har vunnit det mesta som går att vinna i alpin snowboard.

Nu har han besegrat ännu en fiende: Rädslan.

- Jag trodde aldrig jag skulle våga göra en baklängesvolt från tian. Men nu känns det bara skönt.

Många minns nog Richard Richardsson, 28, från den spännande OS-finalen i parallellstorslalom i vintras. Dramatiken var stor när Richardsson föll knappt mot schweizaren Phillipp Schoch.

När svenska snowboardlandslaget laddar upp inför årets säsong faller han igen.

Baklänges, från tio meter.

- Vi försöker att göra något annorlunda varje år. I fjol var det fäktning, i år simhopp, säger förbundskapten Anders Viggerud.

Richard Richardsson - som aldrig hoppat högre än från fem meter när han klev in i på Eriksdalsbadet i Stockholm - hade inga planer på att göra det nu heller.

Men under ledning av simhoppsintruktören Peter Falkman klättrade han högre och högre upp i tornet.

- Det är rätt enkla grejer egentligen. Gäller bara att våga, förklarar Peter Falkman.

Sittande hopkurad på tian är tanken att falla bakåt, fullfölja volten och landa med benen före.

Låter som ett självmordsuppdrag för en stel paralellåkare.

- Ähh, det var en sjuårig tjej som gjorde det förra veckan, ropar Peter Falkman från marken.

Så Richardsson faller, snurrar och landar.

Hoppet är perfekt.

Leendet brett när han tittar upp ur vattnet.

- Det var jävligt scary när man satt där uppe och skulle rulla ut. Väl i luften var det inga problem.

Mår bra och åker bra

Gör det här dig till en bättre åkare?

- På sätt och vis. En kul grej vi gör tillsammans som höjer stämningen. Mår man bra, åker man bra.

Daniel Bivesson och Jonte Grundelius klara också tian.

Snowboardlandslaget är mitt i förberedelserna för årets säsong som tjuvstartade i Chile i början av oktober men drar i gång på allvar i Sölden, Österrike, om tre veckor.

För OS-silvermedaljör Richardsson är målsättningen klar: förbättra förra säsongens niondeplats i totala världscupen.

- Visst vill jag nå en bättre placering. Men jag talar hellre om inställning. Jag ska ge 100 procent. Sedan får vi se vad det räcker till.

VM i Österrike i januari är ett annat mål för norrlänningen. Dit är det många månader kvar och Richardsson tittar hellre mot de närmsta veckornas träning.

- Jag behöver tempo i åkningen. Tekniken sitter, nu måste jag få upp farten.

Det finns lite att jobba på.

Hur är det nu, har livet förändrats efter OS-silver i vintras?

- Nej, egentligen inte. Fler människor känner till sporten och uppmärksamheten är större. Det är positivt och kul.

- Men jag blir inte igenkänd på stan. Bara när jag åker hemma i backen i Åre med min gröna hjälm.

Robert Laul