Hon besegrar allt

Emma Igelström trotsade motgångarna - och blev bäst i världen: Tur jag inte slutade

MOSKVA

Simläraren hade gett upp.

- Du kommer aldrig att lära dig bröstsim, du kan ju inte vinkla dina fötter", suckade hon.

Men en sexårig Emma Igelström bara fortsatte.

Förbi sina ovinklade fötter, sin astma, sin opererade axel, sin bulimi, sin körtelfeber.

I dag simmar Emma för VM-guld på 50 meter.

Bröstsim.

Hon kastar en blond blick mot resultattavlan, småpratar lite med australiensiskan Brooke Hanson, och skakar vattnet ur högra örat.

30,28. Fyra hundradelar över världsrekordet.

Inget märkvärdigt.

- Startpallen gungar lite, och jag är aldrig helt hundraprocentigt koncentrerad i en semifinal. Men jag var inte beredd på att jag skulle simma så snabbt redan nu, säger Emma Igelström.

Hon lyser. Man brukar ju säga så om idrottare som har bra självförtroende, men Emma Igelström LYSER verkligen.

Det har varit så ett tag.

Men det har inte varit så alltid.

Under den senaste veckan har Emma berättat om hur hon besegrat både astma och bulimi på vägen mot världstoppen.

Om VM handlade om motgångar så hade hon vunnit för länge sedan.

Vann EM-guld redan som 14-åring

Emma Igelström började simma som sexåring.

Efter fyra JSM-guld och två guld på stora SM kom Emma med till EM i Stavanger som 14-åring. Och vann.

Under åren som följde skulle Emma Igelström själv fightas mot oslagbara hinder - och slå dem.

- Jag hörde något bra; att motgångar i sig är inte bra - det är hur man tacklar dem som kan vara det.

Efter EM-guldet som 14-åring kom de tyngsta åren. Hon fick en hel säsong (1997) förstörd av sjukdomar och verkningslösa penicillinkurer. Året efter slog hon axeln ur led, tvingades till operation och en åtta månader lång konvalescens.

Hon hade bestämt sig för att sluta.

Och hon var sjuk.

"Jag har mognat av motgångarna"

Inför VM i Moskva har Emma berättat om hur den inre och yttre pressen i en stundtals kroppsfixerad simvärld ledde till att hon tidigt i tonåren började hetsäta. Parallellt med simningen levde hon i bulimins helvetesblandning av självbild, hetsätning och självsvält. I åtta år.

Först i fjol var hon stark nog att få och ta emot hjälp.

- Jag klarar inte hur mycket som helst, men alla motgångar har gjort att jag mognat som människa. En karriär som bara gått spikrakt upp hade inte fungerat.

När kampen mot bulimi började ge resultat hade framgångarna i bassängen redan kommit. På kortbane-EM i Valencia i december 2000 tog hon tre guld.

- Tur att jag inte slutade, sa hon.

Det senaste året har Emma levt ett friskt liv, gått ner sju kilo - och erövrat världen i simbassängen.

I dag kliver hon upp på startpallen i Moskva med tre världsrekord under bältet.

- Nu är allt bara skitkul. Så här vill jag leva hela livet.

Kanske skriver hon historia och blir första kvinna under 30 sekunder. Kanske gör hon det inte, det gör inte så mycket.

Emma Igelström har en egen historia.

Den är fantastisk nog.

Simon Bank