I kväll vill han förråda sitt land

Erik Niva

”Det jag vill skapa är ett ryskt lag som inte fruktar någon”

Om fiendens fiende är en vän som blivit...

Äh, vi summerar enkelt i stället.

Holland möter Ryssland om en plats i semifinal.

Hela Europa vet att deras svåraste motståndare är en holländsk svenskdödare.

En tidig onsdagsmorgon i november 2005 bröt horder av holländare sin vanliga vardagsrutin.

De sjukanmälde sig, tog förmiddagen ledigt, ställde klockan på tidig ringning trots att de hade jobbat natt.

Långt borta på andra sidan jordklotet stod en av deras egna inför sanningens ögonblick. Klockan tio på morgonen – centraleuropeisk tid – började den avgörande VM-kvalmatchen mellan Uruguay och Guus Hiddinks Australien.

Mer än en miljon holländare tittade på.

Tack vare en Europacuptitel med PSV och en VM-semifinal med det holländska landslaget hade Hiddink varit uppskattad i sitt hemland i många år, men det var först i samband med VM 2002 som han blev upphöjd till nationalklenod.

Erbjöds hedersmedborgarskap

Ett Hiddink-drillat Sydkorea sprang hela vägen till VM-semi. Det skrevs 16 olika böcker om mirakeltränaren, det restes statyer och det erbjöds hedersmedborgarskap.

Samtidigt satt holländarna hemma i en helt annan tidszon och följde spektaklet på tv. För första gången på 16 år hade de inte ens kvalificerat sig till mästerskapet.

Hemma i Guus Hiddinks föräldrahem finns ett brev från Dwight Eisenhower – på den tiden USA:s president – som tackar för hjälpen med att smuggla undan allierade piloter.

Familjefadern Gerrit Hiddink var aktiv i motståndsrörelsen under kriget, och ägnade stor del av sin tid åt att planera och utföra inbrott för att hjälpa traktens gömda judar med mat.

En av de viktigaste grunderna i Guus Hiddinks ledarskap är paradoxalt nog en brist på respekt för rådande auktoriteter, och den har han alltid haft i sig. Han bekämpade visserligen inga onda ockupationsstyrkor när han växte upp, men han bröt sig tidigt loss från den religiösa och småskaliga livssynen som präglar livet i lilla Varsseveld.

Tillsammans med en av sina fem bröder – att umgås med män i grupp är en annan sak Hiddink tagit med sig från sina tidiga år – arrangerade han illegala rockklubbar i grannskapets lador.

När de snubblade hemåt efter en sådan natt stod kyrkklockan som vanligt och klämtade sitt öronbedövande klämt.

Bröderna Hiddink var utrockade och ville sova ut – så de hämtade ett par handdukar, klättrade upp i klockstapeln och virade in kläppen i tyg.

De vaknade sedan inte förrän en indignerad kyrkoherde stormade in i huset.

Det första Guus Hiddink gjorde som ny rysk förbundskapten var att gå till biblioteket.

– Jag läste Tolstoj och Tjechov och andra stora författare ur den ryska litteraturhistorien. Det är viktigt att få förståelsen för det ryska, de djupa perspektiven.

När holländaren sedan började tillbringa tid i Moskva så förbryllade han ofta sina ryska assistenter med sina eviga önskningar om att ”gå ut och träffa folk”.

– Jag vill prata med folk på gatan, med marknadsförsäljarna med målarna. Jag träffade till exempel på en konstnär som berättade om hur farligt det var att måla politiska karikatyrer under Stalin-tiden.

På en av Hiddinks första pressträffar i Ryssland så ställdes han inför ett av de här kunskapstesten som ofta kastas över folk i nya sammanhang.

Han klarade sig galant, och svarade bland annat rätt på frågan om när Moskva grundades.

– När allt kommer omkring så ger ju kunskap makt.

Det är populärt att försöka fånga Guus Hiddinks framgångar i taktiska termer, men då är man nere på myggnivå i en elefantdjungel.

Hans lag är självfallet taktiskt förberedda och flexibla, men förenas ändå av en grundläggande spelidé som är både simpel och konstant.

Ta initiativet över matcher, vänta inte på motståndarna, spela snabbt, utnyttja farten och spring, spring, framförallt spring.

Nej, hemligheten bakom Hiddink ligger inte i hur hans lag spelar.

Den finns på vägen dit.

Guus Hiddinks kärnevangelium: Först lär han sig hur saker fungerat hittills – sedan vågar han göra vad som krävs för att få dem att fungera bättre.

När Hiddink själv går igenom svårigheterna med sina olika jobb menar han att det finns stora likheter mellan Sydkorea och Ryssland. I Sydkorea är hierarkierna mellan yngre och äldre så starka att Hiddink upplevde de yngre landslagsspelarna som ”förslavade” när han först kom.

Något radikalt behövde göras, och något radikalt blev gjort. De flesta av de etablerade storspelarna petades, en representant för den yngre generationen blev ny lagkapten.

Osentimentalt och impopulärt – men genomtänkt och effektivt.

Koreanerna blev mer initiativrika, självständiga och självsäkra. De blev ett lag som gick ut och vann matcher i stället för att vänta på att olyckan skulle drabba dem.

Det ryska landslaget har visats samma väg.

– Ryssar är naturligt melankoliska och pessimistiska. De är dessutom formade av ett byråkratiskt system med väldigt starka auktoriteter. Summan har ofta blivit ett passivt landslag som spelat en fotboll som jag inte gillat. De har bara parkerat utanför eget straffområde och låtit de andra anfalla.

”Njuta av ögonblicket”

Återigen väckte Hiddink laget genom att ”ta livet av” – hans ord – tidigare nyckelspelare. Han prioriterade yngre namn, och benådade en del starka karaktärer som tidigare dömts ut som besvärliga.

Själv utmanade han fotbollförbundets makthavare, som för att illustrera sin poäng. Inför kvalmatchen mot Estland slängde han handgripligen ut förbundsordföranden ur omklädningsrummet.

Nu skriver ryska journalister att han har ”hamrat Marxism-Leninismen ur truppen”.

– Det jag vill skapa är ett ryskt lag som inte fruktar någon. Lyckas jag med det så får jag ett attraktivt, offensivt lag, och då har jag också lämnat mitt arv till den ryska fotbollen.

Natten efter att Ryssland detroniserat Sverige sov knappt Guus Hiddink alls. I timme efter timme satt han i en fåtölj på sin hotellbalkong och tittade på berg.

– Det var inte bara spänningen och det höga varvet som gjorde att jag inte sov.

Lika mycket var att jag ville njuta av ögonblicket och utsikten.

En kort paus.

– Och så var det svårt att sova för att telefonen lät så förbannat. Det kom sms hela natten, från Sydamerika, Australien, Korea... Jag var tvungen att tömma inkorgen flera gånger.

Några sms från Holland?

– Några. Men inte så många som det borde varit, haha.

Först som sist, kvartsfinalen i kväll är verkligen inget hatmöte. Holland älskar sin Guus – han röstades nyligen fram som landets största exportfrämjare, klart före alla medlemmar av kungafamiljen – samtidigt som de fruktar honom.

De senaste dagarna har de holländska tidningarna dominerats av en enda man. Analyser och granskningar har varvats med öppna brev och skämtsamma uppmaningar.

På sin sista presskonferens inför matchen kände sig Marco van Basten tvungen att säga ifrån.

– Det är inte Holland mot Guus Hiddink. Vi ska möta Ryssland.

Hiddink själv säger att han ser fram emot att möta Holland, mest eftersom laget innehåller många spelare som han arbetat med.

– Det är det som verkligen känns speciellt. Jag drivs inte av någon patriotism längre, inte av några känslor för flagga eller nation. Även om jag fortfarande är väldigt mycket holländare till både tanke och sätt.

Till sist – miljonfrågan till Guus Hiddink.

Hur tusan går det i kväll?

– Holland är favoriter. De är mycket svårare att möta än Sverige. Det är lätt att analysera Sverige, medan Holland är mycket mer flexibla och anpassningsbara.

Men...?

– Ryssland är också ganska flexibelt och anpassningsbart nuförtiden. Jag hoppas att bli förrädare med stort F i Holland.