Nya regler i Italien
”Be mig inte förklara närmare, för det är helt obegripligt”
Italienska fotbollsfederationen har beslutat låta klubbarna i Serie A ha 2 utländska spelare som inte kommer från ett EU-land. Ibland får de ha 3.
Som vanligt är reglerna klara och tydliga.
Be mig inte förklara närmare, för det är helt obegripligt. Under alla omständigheter kommer de nya reglerna att förändra sommarens spelarmarknad ganska väsentligt.
Milan kan kasta sig över togolesen Emmanuel Adebayor utan problem, medan Juve kanske offrar danske Poulsen för argentinaren Ever Banega.
För en gångs skull får de överprivilegierade stå tillbaka för de som har haft en betydligt svårare start i sin karriär.
De italienska fotbollsspelarnas fackliga organisation går motvilligt med på dessa nymodigheter. Spelarnas fack är framförallt oroligt för att klubbarna köper in så många unga talanger från bland annat Afrika till sina så kallade plantskolor. Under de senaste tre åren har det kommit 462 utländska spelare till Italien.
”Falskt problem”
Vad ska hända med den rena, italienska fotbollen? Hur ska de rara gossarna som är uppfödda på mammas hemlagade pasta, ossobuco och tiramisù stå sig i konkurrensen mot betydligt hungrigare talanger?
För mig framstår alltihop som ett falskt problem. Varför öppnade inte den europeiska fotbollsvärlden dörren för spelare från hela världen i samband med den berömda Bosman-domen? Varför blev det bara fritt fram för spelare från andra EU-länder?
I dessa tider, när alla vill stänga sina gränser för invandring, borde åtminstone sporten föregå med gott exempel. Idrott är ungefär den enda sektor i världen där man bara kan nå toppen med framåtanda och talang. Zlatan kom från Rosengård i Malmö och blev stjärna i Inter i Milano därför att han är otroligt bra. Men med ett bosniskt pass, i stället för ett svenskt, hade han hamnat i en kvot av utomeuropeiska spelare. Och för dem är utrymmet mindre.
Balotelli – snart italiensk?
I Italien är det populärt att dela ut medborgarskap till redan etablerade idrottsmän och kvinnor som gifter sig i landet eller som har någon avlägsen italiensk släkting som gör att de kan åberopa ett italienskt pass. Det gäller till exempel för Mauro Camoranesi och snart även brassen Amauri, vars fru (!) har en italiensk farfar. Nu börjar saker och ting äntligen röra på sig även för Inters unge supertalang Mario Balotelli. Trots att han är född i Italien och adopterades av ett italienskt par när han var liten, är han ännu inte italiensk medborgare. Det kommer landslagets behov att påskynda.
Vad menar egentligen Sepp Blatter när han säger att det borde finnas minst 6 inhemska spelare i varje lag? Är det den heliga europeiska rasen han vill rädda? Då får han ändra inställning. De flesta stora EU-länder har stor invandring, vissa av dem har koloniala traditioner. Det franska landslaget är ett sammelsurium av spelare som egentligen bara har sitt franska medborgarskap gemensamt.
Så vad spelar det alltså för roll om vi tillåter en eller två eller flera spelare från den stora världen utanför EU att komma till oss och spela? Ingenting. Det blir ändå reserverna som får sitta på bänken, oavsett var de kommer ifrån.
Tar semester
I övrigt läser jag att Francesco Totti och hans fru Ilary Blasi nu är nummer fem på listan över fotbollens rikaste par. I topp ligger naturligtvis familjen Beckham och efter dem paret Rooney. Kul för dem.
Man skulle ha valt en annan karriär. Men lyckligtvis har även jag råd att ta semester och det tänker jag göra nu. Inter. Juventus, Roma och de andra får börja sina träningsläger i lugn och ro för mig. Jag återkommer när det drar ihop sig till ligastart.
Varma sommarhälsningar