Sista sparken – slutspurten på den mest gripande fotbollshistoria jag någonsin har hört
Zenit vinner Uefa-cupen, och på vägen mot EM får vi med oss två fantastiska historier.
Den ena handlar om ett av världens mäktigaste länder som återigen är på frammarsch.
Den andra handlar om en kortvuxen mittfältare som byggt sig ett nytt liv.
Vilken som är störst vet jag inte.
För ett knappt halvår sedan var jag i St Petersburg för att skriva om rysk fotboll.
Det var i månadsskiftet mellan november och december.
Luften runt Petrovskij-stadion luktade borsjtj, kokt majs och vodka. Kvällen var becksvart, isen hade lagt sig på floden Neva och minusgraderna räknades i tiotal.
Ändå drog tusentals hårdingar från supportergruppen Nevskij Front runt i bar överkropp och sjöng den ryska nationalsången.
Zenit firade sitt första ligaguld på 24 år, och det var förändringens vindar som blåste den där kvällen.
De har fortsatt blåsa ända sedan dess.
Maktbalansen i europeisk fotboll är på väg att rubbas ett par grader österut, makten i rysk fotboll har flyttat västerut.
På väldigt kort tid har Zenit St Petersburg tagit över från Moskva-lagen och blivit hela Östeuropas starkaste klubb. De är sponsrade av råvarujätten Gazprom, ett av världens allra största företag.
Om de innebär några resurser? Tja, om mindre än tio år beräknas Gazprom vara värt ungefär 7 000 000 000 000 000 000 kronor, sju triljarder, sju miljarder miljarder.
Vem som påstår det? Dmitrij Medvedev.
Innan han blev Rysslands president var han Gazproms styrelseordförande, och precis som Vladimir Putin kommer han från St Petersburg.
Aldrig något tvivel
Maktens män har utsett Zenit till fanbärare för ett nytt Ryssland, och igår fick vi en första stor fingervisning om vad det kan innebära.
Ungefär 15 000 ryssar – när åkte senast så många samtidigt till väst? – dominerade Eastlands läktare med sitt skanderande om ”Rossiya”.
Nere på planen gjorde ett ihopplockat östeuropeiskt all star-lag – sju ryssar, en ukrainare, en tjeck, en kroat och en turk – mer eller mindre vad de ville med Rangers.
Trots att det tog lång tid att bryta ner den tappra skotska muren fanns det egentligen aldrig några tvivel om hur matchen skulle sluta.
Vi svenskar fick ett bevis för kvaliteten på våra EM-motståndare.
Resten av världen fick en påminnelse om den ryska björnens styrka.
Med matchens allra sista spark satte EM-mittfältaren Konstantin Zyrianov dit 2–0-målet.
Det var bara så oerhört passande som slutpunkten för en av de mest gripande fotbollshistorier jag någonsin har hört.
För drygt fem år sedan tog hans 23-åriga fru parets 4-åriga dotter i handen.
Sedan hoppade de ut från den åttondevåningen på hyreshuset i Moskva där de bodde.
Dottern dog på sjukhuset samma kväll, mamman en månad senare.
Trots den ofattbara tragedin fortsatte den då 25-årige Zyrianov att spela fotboll för Torpedo Moskva, men hans utvecklingen tycktes länge ha stagnerat totalt.
Började om på nytt
I fjol flyttade han så till Zenit St Petersburg, där han dedikerade sitt första mål för klubben till ”en liten tjej som skulle ha fyllt nio år den 14 augusti”.
Plötsligt var det som om han bara började om på nytt.
Han spelade bättre fotboll än han någonsin tidigare gjort. Han blev utsedd till ”Årets spelare” i ligan och han slog sig in i Guus Hiddinks landslagstrupp.
– En man har bara ett liv, och du måste leva så att du får något att minnas. Du kan inte se tillbaka. Du måste gå vidare, vad som än händer, förklarade Zyrianov.
Efter att han punkterat matchen igår så gav han sig iväg på en lång glädjerush. Han slet sig lös från sina jublande medspelare och sprang tillbaka mot mittlinjen med bollen i händerna.
När han kommit över mittlinjen tog han bollen och placerade den under matchtröjan, för att imitera en gravid kvinna.
Uppe på läktaren satt hans nya fru Natasja och log.
Hans förra liv togs ifrån honom, men Zyrianov orkade ändå skaffa sig ett nytt.
I den moderna fotbollens pengakarusell finns det ganska få riktiga hjältar. Konstantin Zyrianov är en av dem.