Wennerholm: Som draghunds-VM på Grönland
Publicerad 2023-09-02
Kyla, isande vindar, glesa läktare och en inramning som knappast andades Finnkamp.
Nej, lördagens tävlingar drabbades av Finnkampens värsta fiende.
Jämfört med hettan i VM i Budapest kändes det som att ha hamnat på draghunds-VM på Grönland ungefär.
Iskallt.
Jag kan bara tycka synd om det svenska förbundet och alla som ansträngt sig och sett fram mot en folkfest, som senast på Stockholms stadion 2021 då det var strålande sol och värme.
Vädret går inte att skydda sig mot.
Själv satt jag bara och huttrade i väntan på huvudnumret och herrarnas diskus med Daniel Ståhl och fick se dagens största prestation, även om det kunnat bli ännu bättre.
Daniel hade ett kast där diskusen damp ner precis framför 70-meterslinjen, men då trampade han över.
Och det blev även ett övertramp för Simon Pettersson då han kastade kring 65 meter.
Nu stannade Daniel på 66,44 med Simon som tvåa på 62,31.
Sverige tog en överlägsen trippel, vilket säger mer om klassen på finsk diskus än svensk.
Det är hårt virke i Murto
Det här är ju en landskamp, där själva kampen inte finns kvar på samma sätt som förr.
Och när resultaten blir som vädret, blir det ganska ljummet.
Hur mycket man än anstränger sig.
Även om jag beundrade de svenska stavtjejerna som kämpade på i kylan och de ojämna vindarna i sina ärmlösa linnen.
Där talar vi gåshud, men av helt andra anledningar än då Daniel Ståhl och Mondo Duplantis tog sina VM-guld i Budapest.
Det kändes nästan som en bragd att VM-bronsmedaljören Wilma Murto hoppade 4,65 i kylan och även försökte sig på tre försök på finnkampsrekordet 4,74.
Det är hårt virke i den tjejen, men det kanske var den enda påminnelse om finska sisu jag såg den här första dagen.
Det fanns några grenar som var spännande som när Kasper Kadestål kom starkt och avgjorde herrarnas 400 meter strax före mållinjen.
Men att se tre svenska herrar defilera hem segern på 10 000 får inte pulsen att öka många slag.
Finländsk långdistans är inte längre vad den en gång var.
Melwin Lycke Holm vann sin första senior-Finnkamp, men har ännu inte nått 2,20 som blivit något av en förbannelse.
Hoppas på mer publik under söndagen
Han har en chans kvar, kanske två om han kommer in på en tävling i Italien.
Annars får han fortsätta jakten inomhus i vinter.
Men det är ingen fel på ambitionsnivån.
Målet den här sommaren var att ta sig till VM i Budapest och JEM-guldet i Jerusalem var en klen tröst i hans ögon.
Jag tror det är helt rätt inställning.
Bra i damernas längd också där Maja Åskag vann på 6,55 med Tilde Johansson stax bakom åå 6,50. Starkt i kylan.
Finland var knappa favoriter på herrsidan och stora på damsidan inför årets Finnkamp.
Och de skulle verkligen behöva vinna efter år av svensk dominans.
De svenska damerna har vunnit sju år i rad, herrarna tio av de senaste elva.
Inklusive fyra raka dubbelsegrar.
Finländarna har inte tagit en dubbel i Finnkampen på 25 år.
Nu är det Sverige som gått plus, trots underläget på papperet.
Igen.
Jag hoppas på en större uppslutning på läktarna på söndagen.
Det är inte ofta Mondo Duplantis kommer loss för en Finnkamp, så det är något utöver det extra.
Räkna inte med några världserkordförsök. Det kommer inte att krävas några världshöjder för att vinna.
Men det är stort bara att han ställer upp. Det är inte alla världsstjärnor som är så generösa.