”Är dom snabba?”

Från skidfest via en galen tysk till toppen av världen – så var dagen då Helena Jonsson blev den största

helskärm

Om hon när som helst under 23 tävlingar i vinter tappat en enda placering skulle sagan inte kunna skrivas.

Här kommer ändå historien om hur Helena Jonsson, 24, med tidernas minsta marginal tar sig upp på skidskyttets drottningtron.

Och hur hon med våld tvingas upp på en tysk.

Kvart i tre smyger Helena mot vallachefen Johan Wåhlström. Säsongens viktigaste tävling är femton minuter bort, men han har testat skidor i fem timmar nu. Han langar över paret och slås av hur rofylld världscupstvåan är i solglasögonen och det blå pannbandet. Småskrattig.

– Är dom snabba? frågar hon.

– Ja, dom är snabba.

– Bra, då ska jag skynda mig tillbaka med dom.

Efter att ha hetsat i trettisju minuter och nio sekunder är Helena klar ute i spåret och redo att lämna tillbaka paret. Hon pustar ut, packar ihop, drar sig bort från målfållan – men blir anfallen av en knubbig tysk. Med huvudet som murbräcka siktar vettvillingen mot låren, Helenas parering är för vek så hon flyger upp i luften. Tysken sträcker ut armarna som örnvingar. En funktionär är hänförd, han kan inte stänga munnen. En norrman håller fram en tv-mikrofon.

Det verkar som att Johan Wåhlström får vänta på skidorna ett tag.

Något har kommit emellan.

Fjärde december smakar luften friskt i Östersund.

Det är molnfritt, sju minus, inte en vindpust. En timme före säsongens första världscupslopp testar åkarna som vanligt skjutbanan och Helena Jonsson är tillbaka på fiaskomark. Det var här hemma hon skulle ta sin första VM-medalj på seniornivå förra våren, men i stället bommade två skott i slutet och grät i tv över misslyckandet.

Det där med valla är ingen stor grej för henne. Till skillnad från Magdalena Forsberg och Anna-Carin Olofsson är hon ingen skidåkare som sträckt sig efter geväret, utan en luftgevärsskytt som letat sig till vinteridrotten. Så medan de norska och tyska toppkonkurrenterna testar olika skidpar inför tävlingen hyser Helena fullt förtroende för sitt vallateam. Hon har minst tjugofem par, men det räcker med ett tävlingsdugligt.

Minuterna går, loppet börjar.

Helena Jonsson har vunnit ett VC-tävling i karriären och nu börjar distansen lysande. Fullt i första liggande, fullt i första stående, fullt i andra liggande, sedan träff, träff, träff, träff – och en extrasekunds fokus.

Träff och världseliten är utklassade. Miss och hon är en jagad kvinna.

En minisekund till för fokusets skull – och så drämmer hon in det sista skottet.

När Jonsson passerar mållinjen är högerarmen sträckt, tvåan Kati Wilhelm är 40 sekunder långsammare.

– Jag var så himla nervös och tänkte att nu ska jag sätta den här och tog lite väl lång tid på mig, säger Jonsson och den oväntade skalpen får tankarna att sväva. Sambon David Ekholm hurrar, pappa Mats är där med sin egengjorda gravlax, publiken tar av sig vantarna för att applåderna ska låta mer.

Ja, här passar det att ge dem mer framgångsdrömmar. Ja, det är hakutstickarläge. Helena samlar sig och markerar för journalisterna att vintern ska bli hennes.

Hon siktar rentav på topp åtta i världscupen.

Det visar sig fort att målsättningen inte är uppkäftigt skryt. Veckan efter i österrikiska Hochfilzen är hon fyra och femma, veckan därpå trea i den på förhand sämsta disciplinen sprint.

Att framgången skulle komma just den här vintern är oväntat – att den skulle komma alls är mer självklart. Jonssons är det närmsta vi kommer en avlad skidskyttefamilj. På pappas sida finns skyttarna, på mammas längdåkarna, nu tävlar alla fyra barn i sporten. Under Helenas världscupstävlingar ute i världen hejar pappa Hans, mamma Eva, 18-åriga Malin och fyra år yngre Mattias från vardagsrummet.

– Vi sitter i en grå skinnmöbel och kollar på vår gamla fläsk-tv. Den är trettitre tum. Men jag sitter i regel med datorn i knät för på tv är dom inte riktigt med. I dag skrek jag en sekund före tv visade sista skottet, datorn var snabbare, så den måste jag ha, säger Hans.

I januari får de se Helena halka efter affischnamnet Kati Wilhelm. Från att ha lett med 51 poäng över jul ligger hon inför VM i februari under med 42. Därför är det svårbedömt om hon åker till Pyeongchang som favorit, dark horse eller dalande stjärna.

Efter jaktstarten slipper man grubbla. Visst är två bom i första stående ovanligt för Jonsson, som med 89 i träffprocent är den yttersta elitens främsta skytt, men sedan är hon skoningslös. Svenskan skjuter fullt och visar att åkningen tagit ett känguruhopp framåt den här säsongen. VM-guldet är Sveriges första individuella sedan Magdalena Forsbergs 2001. En vecka senare tar Jonsson brons i masstart.

Men där avgör hon inte slaget om drottningtronen, i själva verket glider titeln närmare Tyskland. För Kati Wilhelm tar dubbla VM-guld och rycker i världscupstotalen.

Under våren kristalliseras det som skulle varit en norsktysk maktkamp ut sig till en duell mellan mästerskytten Jonsson, 24, och kanonåkaren Wilhelm, 32.

Med tre tävlingar kvar har tyskan 20 poäng att gå på, men en seger ger 60 och skulle kunna svänga över pendeln till svenskan. Då, i fredags, visar Helena upp en sida som ledningen säger är typisk:

Självbaissaren Jonsson. Anti-trashtalkaren.

– Jag tror att Kati vinner. Men jag hoppas kunna vara med och fajtas, säger hon som om topp åtta fortfarande är säsongsmålet.

Två dåliga lopp var senare går solen upp över ryska Khanty-Mansiysk. Som vanligt öppnar skjutbanan en timme före start. Som vanligt testar åkarna skidor medan Helena går till vallar-Peter och tar sitt enda fixade par. Det enda som skiljer den här söndagen från andra är att Helena skriver historia när hon efter trettisju minuter av prickfritt skytte och stark åkning kommer i mål som tvåa i loppet, men etta i världen.

Tränaren Wolfgang Pichler kan inte behärska sig. Han pussar Helena. Han som på ett år har förbättrat hennes åkning med trettio sekunder per mil och ska ta tio till inför OS är glädje, stolthet och förvåning i ett ansikte.

Han buffar upp världscupsvinnaren på axlarna.