Som en förbannelse
HALMSTAD. En anfallare, två mittfältare och en 18-årig debutant i backlinjen.
En knäskadad landslagsmålvakt till sjukhus.
Underläge 0–1 men vändning till 1–1 på bortaplan.
Hammarby ska ha all respekt för prestationen på Örjans vall. Även om man fick god hjälp av en helgalen brasse.
Alagie Sosseh toppar skytteligan i division 2 med 13 mål för Hammarby Talang FF. Tack vare – eller på grund av – alla skador på försvarsspelare i Bajen har han fått chansen till allsvenskt spel, men som vänsterback i stället för på topp.
En chans han tog mot Halmstad.
Svag och sårbar backlinje
Visserligen riktigt segt agerande när starke men inte snabbe Ajsel Kujovic trampade runt honom och spelade in till två fria medspelare metern från Hammarbys mållinje. Brassen Anselmo han före Texas Johansson att få en fot på bollen och i det ögonblicket såg Hammarbys försvarslinje exakt så svag och sårbar ut som den faktiskt borde vara efter förutsättningarna.
Att sen Rami Shaaban trampade snett och vred knäet när han gick ut för att rensa i backposition kan man kanske se som en hammarbyitisk förbannelse för året men Kristoffer Björklund blev igen en vinnare för Bajen.
När Shaaban försvann började matchen att vända över till Hammarbys fördel. Petter Andersson dominerade mittfältet med sin snabbhet, stora arbetskapacitet och precisa passningsspel. Halmstad som varit klart dominant under första halvtimmen då Ajsel Kujovic fick styra anfallsspelet med sina bollkänsliga fötter.
Anel Raskaj bjöd på ett par nummer där han visade att tränare Janne Anderssons Zidanejämförelse inte alls är så dum.
Skapar yta för sig själv
Raskaj har samma förmåga som den geniale fransmannen att skapa yta och öppningar för sig själv genom att vända åt helt oväntat håll och hamna rättvänd med bollen under absolut kontroll.
Anel har förmågan att göra det svåra enkelt men gör fortfarande också ofta det enkla onödigt svårt.
Halmstad skapade lägen som borde ha resulterat i ett andra och kanske avgörande mål men man de sista avgörande passningarna och avsluten var inte effektiva nog. Marcus Olsson, pigg 20-årig vänsterfotad yttermittfältare, tog sig fram fint till lägen men fick inte kontroll på skotten.
Hammarby växte. De ovana försvarsspelarna hittade sina positioner. Sosseh klev frma på sin kant. Marcus Törnstrand, 18, tog för sig som mittback. Vad som hände när han och Anselmo krockade såg varken jag eller någon annan jag pratat med efter matchen men alla såg vansinnesattacken Anselmo begick liggande mot Törnstrand som ville höra hur det stod till med den liggande brassen.
Måste bli en lång avstängning
Anselmos stenhårda sulspark mot Hammarbyspelarens knä måste resultera en lång avstängning.
Det var något av det fulaste jag någonsin sett i allsvenskan. En spark med syfte att skada långt efter den tidigare situationen.
Med en man mer tog Hammarby över ännu mer och det oavgjorda resultatet var definitivt rättvisande för matchen som helhet.
Charlie Davies hade inte många rätt förrän han effektivt utnyttjade en plötslig tvekan i Halmstads annars så homogena försvar och placerade bollen otagbart för duktige Magnus Bahne.
Zengin dribblade för länge
Paulinho och Sebastian Castro-Tello hade otroligt svårt att få ut något av sina lägen och Erkan Zengin dribblade ständigt aningen för länge i stället för att skjuta. Att ta poäng när så mycket är ändrat och så lite egentligen fungerade riktigt bra är en styrka som kan leda en bra bit för Bajen.
Halmstad behöver lära sig att stänga matcher.
Man hade övertaget, man hade planens suverän i mittbacken Peter Larsson men man fastnade i ett ingenting där de avgörande passningarna uteblev.