Flinck: För många amatörer – därför är Sverige inget medaljlag

Johan Flinck

LARVIK. De har varit fyra eller fem sedan 2006.

Den här gången är de tio.

Tio amatörer som tar Sverige vidare från gruppen – men inte längre.

Annars håller jag med Johanna Ahlm – då är det fiasko.

Starten på den här EM-resan glömmer vi som var på spelarhotellet Grand Farris här i Larvik i går aldrig.

In på presskonferensen klev en 62-årig före detta gladpopgitarrist på 1960-talet i en osannolik hockeyfrilla (”Jag klippte mig själv i går och kom inte åt där bak”) och hälsade oss välkomna och meddelade att inga av spelarna var sjuka eller skadade – på vers.

Det var läkaren och överledaren Sten Björnum.

Kommer slutet på den här EM-resan bli lika oförglömligt?

Nej, jag tror inte det.

Och ingen annan verkar tro det heller.

Ni som följt med i handbollen den senaste månaden vet att landslaget sänkt sin målsättning i EM till en sjunde/åttonde-plats, vilket innebär plats i OS-kvalet, och att det inneburit lite rabalder.

Här i Larvik finns det ingen svensk som pratar om medaljer.

Och det är ju ärligt, eller som Per Johansson uttryckt det:

– Vi har helt enkelt inget medaljlag.

Men i ärlighetens namn så är det egentligen bara frånvaron av Johanna Ahlm som är skillnaden mellan detta lag och de senaste mästerskapstrupperna.

Dubbelt så många amatörer

Johansson själv säger det inte.

Men jag menar att det finns något annat som också gör att man inte är ett medaljlag – det växande antalet amatörer.

Vid OS 2008 var de fem, EM 2008 fyra och vid senaste VM 2009 fem igen.

Antalet elitseriespelare, alltså amatörer.

I den här truppen är de dubbelt så många, tio, sedan fyra av landslagsspelarna flyttat hem och Johansson plockat med ett par unga elitserietalanger.

Den danska ligan må vara i ekonomisk kris men den är fortfarande världens bästa. Och i årets svenska trupp hittar vi bara fyra spelare därifrån mot nio vid VM i fjol.

Visst, det har inte gått mer än ett halvår flera av de tunga pjäserna flyttade hem från Danmark men allt det nyss nämnda sammantaget innebär att landslaget tappar i kvalitet – inte minst på lite sikt.

Slipper svåra nationer

Och om vi fortsätter på det ärliga spåret så höll Matilda Boson i går med mig om det.

– Absolut. Det blir många Champions League-matcher som inte spelas och vi är vana vid att ställas mot spelare som Grit (Jurack, kvällens tyska superstjärna) var och varannan dag.

Men de är i varje fall glada amatörer.

– De flesta av oss hade andra anbud och gjorde ett aktivt val att flytta hem. Jag tror många har mer harmoni i livet nu och den här entusiasmen vi känner för landslaget nu hoppas jag ska uppväga att vi inte spelar i danska ligan längre, sa Boson.

Ribban är alltså sänkt.

Men hur lågt ska de få sänka den innan vi basunerar ut ett misslyckande.

Jag testade med att fråga vår expertpanel om det är ett fiasko om Sverige inte går vidare från gruppen (vilket alltså inträffade vid VM i fjol).

Två värjde sig mot begreppet fiasko men tillstod att det var en stor besvikelse. Johanna Ahlm sa sig hata ordet fiasko men svarade ändå:

– Ja. Med det laget och den lottningen ska vi gå vidare. På papperet har vi den lättaste gruppen.

Sverige slipper alla de riktigt svåra nationerna: Ryssland, Rumänien, Norge och Montenegro.

Så då vet ni ungefär vilka förväntningar vi ska ha på det här laget.