”En enorm lättnad”
Uppdaterad 2012-09-06 | Publicerad 2012-09-05
Tog sitt 17:e guld
LONDON. Pressen var enorm – men knäckte inte Jonas Jacobsson.
Efter 17:e guldet utesluter rekordskytten inte en ny OS-satsning.
– Det var många som tyckte att jag var knäpp som inte slutade redan efter Aten, säger han.
Det hade inte börjat bra. Redan under provskotten kom problemen.
Jacobsson fick inte in sina tior. Samtidigt sneglade han över på israelen Doron Shaziri. Ledaren efter kvalet verkade inte ha samma problem. Eller ens några.
– Jag tittade på hans tavla och såg att han sköt mycket tior och jag fick liksom inte in några, säger Jacobsson.
Det fick han inte i finalens två första skott heller.
Jonas Jacobsson har tränat dygnet runt de senaste tre månaderna. Allt för att vinna guld i sitt nionde raka Paralympics.
Nu höll gulddrömmen på att rinna Sveriges bästa paralympier genom tiderna ur händerna.
– Jag trodde inte att det skulle funka. Jag trodde att det var kört.
Bara guld räknades
Inför Paralympics ville Jacobsson inte avslöja sitt eget mål.
Efteråt är det tydligt att det bara var en sak som räknades.
– Jag visste att det är nu det gäller, nu är det sista chansen. Jag var inte alls nöjd med silvret egentligen.
Du har satt mycket press på dig själv?
– Ja, det kan man lugnt säga. Jag ville verkligen inte åka härifrån utan ett guld.
När pressen vad som störst höjde sig Jacobsson som mest. Efter det sjunde skottet av han förbi. I det läget var israelen chanslös.
När guldet var hemma kände Jacobsson bara en sak.
– En enorm lättnad.
Med familjen på läktaren tog han tog guld i sitt nionde raka Paralympics. Ett tionde är långt borta, men inte uteslutet.
”Varenda jäkla dag”
– En sådan här satsning på ett Paralympics eller OS, det tar så fruktansvärt mycket. Så jag kan inte här säga att jag ska eller inte ska. Man ligger ute i skogen nio timmar varenda jäkla dag för att få in de här skotten. Det är kul en sån här dag, men det är inte jättekul.
Kan det bli en ny OS-satsning om du skulle köra?
– Jag måste tänka igenom allt innan jag säger något. Det kan hända att jag skjutit mitt sista skott här. Samtidigt tyckte många att jag var knäpp som inte slutade efter Aten 2004, men då hade jag inte varit här nu och det känns ganska bra.
Det började inte bra. Men slutet kunde inte ha blivit mycket bättre.