”Jag hade fyra-fem kvinnor om dagen”

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-04-02

Sportchansens Lars Nylin berättar historien om Stan Collymore

en stor talang Sportchansens Lars Nylin berättar historien om superlöftet Stan Collymore som fick mer rubriker för det han gjorde utanför planen än det han presterade på planen.

Han var superlöftet som blev skandalomsusad och till sist mest känd som sexmissbrukare.

Det är tio år sedan Stan Collymores aktiva karriär började störta utför på allvar och han hamnade utanför världens fotbollsradar.

Men hemma i England är han ständigt aktuell.

Här är Lars Nylins historia om Stan Collymore.

När Stan Collymore 1999 lånades ut från Aston Villa till Fulham stod det slutgiltigt klart. Killen från Staffordshire som en gång förmodats bli Englands nya fixstjärna hade missat sin sista chans i spotlight.

Året innan hade han hamnat i rubrikernas sken sedan han misshandlat sin svenska flickvän Ulrika Jonsson. Efter tidigare kontroverser hade han ständigt återkommit med sagolika insatser på planen. Men 1999 var det uppenbart att Collymores privata demoner kommit för att stanna.

Slutade vid 30

Efter lånet till Fulham gjorde han sejourer i Bradford och Leicester – med få toppar och åtskilligt av vågdalar. Innan han drog till Oviedo i La Liga. Där avrundade han karriären med en lämplig final, bara fem veckor efter att han anlänt till klubben meddelade han i ett pressmeddelande: ”Stan Collymore har bestämt sig för att sluta. Han är 30 år och det är dags att utforska andra karriärmöjligheter”.

För övriga världen försvann han därmed från fotbollens radar. Men hemma i England går han fortfarande från klarhet till klarhet som killen som alltid lyckas skapa rubriker.

Köptes av favoritklubben

Redan som pojklagsspelare i Walsall och Wolverhampton hamnade Collymore regelbundet i rampljuset efter diverse uppträden. Men också efter lysande insatser på planen. Det fortsatte senare i Nottingham Forest, Collymore gjorde 1994/95 22 mål och tog nykomlingen till ligans tredje plats och Uefacupspel, och i Liverpool.

Till de rödklädda kom han 1995 för 8,5 miljoner pund, en rekordsumma på den tiden. Han gjorde bland annat två mål i en av de bästa Premier League-matcherna någonsin, en match mot Newcastle som slutade 2–1. Inte minst fick Collymore rubriker när han 1997 köptes av sin favoritklubb Aston Villa.

”Kan bara be om förlåtelse”

Men från och med Ulrika Jonsson-incidenten 1998 började rubrikerna oftare handla om annat än fotboll. Han blev nu främst omskriven som den deprimerade anfallaren som oftare vistades på psykriatiska kliniker än på planen. Det fortsatte sedan efter det lite abrupta karriäravslutet 2001.

2004 avslöjade ett journalist-team att Stan Collymore ägnade sig åt de sexövningar med okända personeer på offentliga platser som populärt kallas för ”dogging”.

I en intervju sa han efter de nya skandalrubrikerna:

– Jag kan bara be om förlåtelse. Under de senaste åren har jag varit på dogging-platser ett 15-tal gånger, och visst, jag har tagit del av dem.

Fick 20 miljoner

Samma år, 2004, berättade Stan Collymore också om sin säregna karriär i en öpenhjärtlig biografi, ”Stan: Tackling My Demons”. Att skriva den boken var en del av de ”andra karriärmöjligheter” som han syftade på vid avskedet från den aktiva fotbollen. 2005 agerade han i filmen ”Basic Instinct 2”.

Collymore har under senare år blivit ett etablerat namn som expertkommentator. Först för utländska stationer, senare för etablerade engelska, inklusive statstelevisonen BBC. Han har också en veckokrönika i tabloiden Daily Mirror. Senast hamnade han i mediafokus i vintras, då tilldömdes han 20 miljoner svenska kronor i skadestånd för att han fått dålig finansiell rådgivning under de svåra åren.

Apropå dogging så heter det att det är svårt att lära gamla hundar att sitta. Men Stan Collymore kanske har lärt sig tricken?

Klassiska Stan Collymore-citat:

”Jag faxade en transferförfrågan till klubben i början av veckan, men låt mig understryka att jag inte vill lämna Leicester”.

”Alla tycker att jag underpresterade som spelare. Jag underpresterade inte. Jag överpresterade, jag hade en bra karriär”.

”Det var en period när jag var med fyra eller fem kvinnor om dagen. Rädd att vara ensam lät jag dem komma till mitt hus i Cannock på ett slags skiftsystem”.

”Det fanns två kvinnliga massörer i klubben, jag var som en hund med två k***r. Jag tillbringade mycket tid på massagebordet”. (Stan minns tiden som utlånad till Fulham).

”Jag hoppas ändra min image här. Det är en trevlig atmosfär. Träningen har varit bra för mig och jag kommer att vara i topp-kondition inom en månad”. (Stan Collymore har just anlänt till Oviedo. Fem veckor senare meddelade han att han lagt av).

”En dag trodde jag att Gud log åt mig eftersom Ray föll ihop i en hjärtattack på träningsplanen. Det kändes som ett gudomligt straff. Jag har aldrig varit så lycklig i hela mitt jävla mitt liv. Han dog inte, elaka jävlar som han gör aldrig det...” (Collymores varma tankar om sin pojklagstränare i Walsall, Ray Train).