”Skönt att jag inte tog en individuell medalj”

Hans-Gunnar Liljenvall – OS första ”dopningsfall”

Först drack idrottarna två pilsner var – sedan tävlade de med skarpladdade vapen om OS-medaljer.

För svensk del innebar det en förlorad medalj när femkamparen Hans-Gunnar Liljenvall bedömdes ha passerat den tillåtna alkoholgränsen.

helskärm

Året är 1968, platsen är Mexiko och OS ska avgöras.

Internationella olympiska kommittén har inför detta OS satt upp regler för dopning för första gången någonsin. Ett av preparaten som står på förbudslistan är alkohol.

Att tävla med alkohol i kroppen var tillåtet – så länge man höll sig under den högst svårdoserade graden av 0,5 promille alkohol i blodet.

Bland de tävlande i modern femkamp blir just den gränsen intressantare än för andra.

”Fransmännen drack vin”

Alkoholen gör nämligen skyttarna mer avslappnade och stadigare på handen.

– Alla visste om den där gränsen och det var okej med alkohol så länge man låg under gränsen. Det här visste ju alla om. Jag kan inte säga att precis alla drack någonting innan skyttet, men det var många som gjorde det i alla fall. Fransmännen kunde exempelvis dricka ett glas vin, berättar Hans-Gunnar Liljenvall.

Björn Ferm, Hans Jacobson och Hans-Gunnar Liljenvall bildade det svenska laget i modern femkamp. Uppladdningen inför skyttemomentet blev att dricka två öl var.

– Alla tre drack två öl var. Det var inga konstigheter med det, för det var ju någonting som gjordes helt öppet. Vi sprang inte och köpte några egna öl, utan det kunde man få av ledningen. Det här hade vi innan undersökt och testat och bedömt som säkert.

Helt säkert var det uppenarligen inte. Hans-Gunnar Liljenvall fick en tidig testtid efter tävlingen och proverna visade att han överskridit maxgränsen.

– Det uppgavs att jag hade tre gånger så höga nivåer som mina lagkamrater, fast vi druckit exakt samtidigt och samma mängd. Det skiljde visserligen en liten stund mellan testerna, men inte så mycket att det ska göra så stor skillnad.

Omöjligt att överklaga

– Dessutom var jag ju större i kroppen. Så det känns inte rimligt. Tyvärr tog man bara ett prov på den tiden så det var inte möjligt att överklaga heller.

Alkoholens positiva effekt under pistolskyttet lockade enligt svensken tävlande att försöka lägga sig så nära gränsen som möjligt – utan att kliva över.

När det inte heller var helt svartlistat att tävla med alkohol i kroppen innebar det samtidigt att alkohol å ena sidan kunde vara tillåtet, men å andra sidan klassas som dopning.

– Femkamparna var väldigt proffsiga på den här tiden och regelrätt dopning förekom inte som jag vet. Problemet var ju att olika tävlande kunde testas olika långt efter tävlingen och det gav alltså helt olika förutsättningar.

Det positiva testet fick till konsekvens att Liljenvall diskvalificerades och Sverige tappade sitt lagbrons. Samtidigt kunde svenskkollegan Björn Ferm vinna den individuella tävlingen, delvis tack vare riktigt bra skytte.

”Skönt att jag inte tog medalj individuellt”

Liljenvall hade fått en riktigt bra start individuellt med 1010 poäng i ridmomentet och 908 i fäktningen.

Under de två sista tävlingsgrenarna – simning och löpning – tappade svensken en trolig medalj. En möjlig förklaring kan vara att han under uppladdningen för OS blev sjuk och tappade en del fysisk styrka.

Någonting han med 40 års perspektiv nu är mer än tacksam för.

– Man får väl kanske säga att det var skönt att jag inte lyckades ta en medalj individuellt, för då hade jag blivit av med två och det skulle vara bittert. Nu för tiden funderar jag inte så mycket på händelsen som sådan.

Hur kändes det just där och då?

– Man hade ju laddat för det här i fyra år, så självklart blev man besviken. Jag gjorde precis samma sak som väldigt många andra och det var ju tillåtet, så länge man höll sig under gränsen. Nu för tiden funderar jag inte så mycket på det där, jag har släppt det.