Hetare än slutspel? Det är bara förnamnet
ÄNGELHOLM. Det kan inte bli mer raffinerat än så här.
De fattiga mot de rika.
Rögle mot resten.
Rögle som är ett uppsamlingsheat av spelare som inte platsat hos etablissemanget - plus Kenny Jönsson förstår.
Sveriges bästa hockeyspelare.
Vilken kväll det blev i Ängelholms Ishall. Om SM-slutspelet varit som en galakväll på Operan (och då menar jag inte bröderna Marx version), var det här som en rock´n roll konsert. Jag är fortfarande lomhörd på höger öra efter att ha suttit med den sidan mot ståplatspubliken.
Vilket sagolikt drag. Vilken sagolik klubb.
Det var säkert tio år sedan jag var i Ängelholms Ishall senast och minnet är kort.
Jag skulle tagit med mig öronproppar.
Rögle är ett exempel på svensk hockeys verkliga hjärta.
Alla dessa mindre klubbar som förser elitserien med spelare år efter år, men som ständigt kommer tillbaka igen.
Klubbar som har en inneboende kraft av ren och skär hockeykultur och som bär hela hockey-Sverige.
Rögle är inte ensamma i den kategorin.
Det är inte långt till Troja-Ljungby som är på väg tillbaka till hockeyallsvenskan och som fostrat två av SM-slutspelets största profiler - Linköpings Mattias Weinhandl och Timrås Johan Andersson.
Svensk hockeys framtid handlar om att den typen av klubbar kan överleva.
Den dagen pamparna i mångmiljonföretag som Frölunda och Färjestad får bestämma över svensk hockey riskerar de här klubbarna att dö.
Drömmar får aldrig förvandlas till dollartecken. Det går aldrig att stänga några dörrar. Det måste finnas upp- och nedflyttning i svensk hockey. Det är själva livsnerven som håller de här klubbarna vid liv.
Glöm aldrig det.
Rögle vann fullt välförtjänt mot Brynäs med 4–2. Brynäs hade allt i egna händer efter ledning med 2–0 i första perioden och full kontroll på matchen. Men Johannes Salomonssons 1–2 med 30 sekunder kvar av första perioden ändrade allt.
Salomonsson som inte platsade i Brynäs i höstas och lånades ut till Rögle. Jag ska påpeka att Leif Boork gav honom istid, men att han petades av efterträdaren Olof Östblom.
Allt är inte Boorks fel.
Allt gick hem
”Salle” var grym mot Brynäs. Fylld av revanschlust. Han slog tunnlar, dribblade på blå. Allt gick hem. Han sken som en sol efteråt.
– Brynäs trodde inte på mig, men det gjorde Rögle. Självklart ville jag visa att de gjorde fel.
Södertälje trodde inte på Andrée Persson. Han gjorde tre mål igår. 2-2, 3-2 och 4-2. Snacka om matchhjälte.
Andrée fick inte mycket istid i det Södertälje som gick upp i elitseriens i fjol efter stor dramatik i sista omgången.
Han fick starta om i Rögle och har utvecklats - som de flesta som hamnar i Ängelholm.
Till den här säsongen kom fjorton nya spelare.
I?dag är de fjorton nya grönvita hjärtan.
Hemligheten är att få alla att dra åt samma håll och jobba för varandra.
Kenny Jönsson är naturligtvis inte oviktig i det sammanhanget. Kenny är extrem. Hockey-Sveriges bästa ishockeyspelare som nobbat alla miljonanbud för att spela ut sitt kontrakt för moderklubben.
Ingen är så eftertraktad, men något säger mig att Kenny är klar för Färjestad nästa säsong. Han säger själv att han inte bestämt sig än, men det är en bestämd känsla jag har.
Brynäs, då?
Hyllat igen efter 6–2 hemma mot Mora.
Och jag måste erkänna att Brynäs imponerade i den matchen. Men Brynäs har bara tagit fyra poäng av femton möjliga på de fem senaste matcherna i kvalserien. Samtliga mot Mora.
Nu väntar en vinna eller försvinna-match hemma mot Leksand i morgon. Och en seriefinal mellan Malmö och Rögle.
Hetare än SM-slutspelet?
Det är bara förnamnet.