Anrell: Svensk hockey en millimeter från katastrof

Lasse Anrell

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 2012-03-27

helskärm

GÄVLE. Nu måste vi prata om det: är gallren för stora i målvakternas ansiktsmasker?

Eller slipar spelarna sina klubbor så  vassa så att de tar sig in under huden på ­målvakterna?

I går var svensk hockey millimeter från en katastrof och en målvakt lika nära att ­förlora ett öga.

Hela arenan höll andan.

Till och med de skräniga hemmasupportrarna som tidigare hade skrikit så fort en hemma­spelare tog ett felskär.

Klubban gick in genom gallret och skrapade hornhinnan på målvakten och olyckan som man inte trodde var möjlig inträffade verkligen.

Målvakten böjde huvudet neråt efter en räddning.

Sebastian Wännström, forward i Brynäs, var där och attackerade och klubban gick rätt på.

Alla förstod direkt att något allvarligt inträffat.

Cristopher Nihlstorp åkte bort från målet. Han viftade desperat med handsken och Jonas Frögren tog snabbt hand om honom och ledde honom av isen.

Färjestads pressansvariga försökte skydda Nihlstorp från media efter sjukhusbesöket.

Målvaktstränaren Erik Granqvist var skakad men lättad och sa att det kunde ta allt från två dagar till... mycket mera för Nihlstorp att bli återställd.

En risk som inte får existera

Det är då man inser, inte bara att det här var en händelse som kan avgöra hela semifinal­serien – utan också att det här är en skada som verkligen inträffade. Och den kan hända igen.

Målvakterna vill ha fri syn. Gallerhålen blir större och större. Tydligen för stora.

Vissa spelare vässar klubborna för att få spets och en bättre känsla när de skjuter. Tydligen har det här skapat en zon som nu är tillräckligt stor för att riskera målvakternas hälsa.

Det där måste Hockeyligan lösa.

Den här risken ska inte behöva existera.

Märkligt är att Sebastian Wännström inte ens blev utvisad. Regeln är tydlig; du ansvarar för din klubba om den åker upp i ansiktet; det är ­utvisning, även om det är en olyckshändelse.

Första semifinalen mellan Brynäs och ­Färjestad var ingen höjdare. Jämfört med ­Färjestads möten med HV71 var det som att ta steget från boxning till balett. Lite fjuttigt, så där.

Brynäs spelade snabbt, modernt och effektivt och Färjestad hade svårt att hänga med i deras tempo – särskilt i andra perioden.

Brynäs skapade många chanser, men de var ohyggligt ineffektiva när de skulle ­försöka avsluta.

Flera gånger kunde man se spelare som Calle Järnkrok, Jakob Silfverberg och Sebastian Wennström för­söka trä in pucken i mål. Rena ­rama pas de deux. Sånt funkar ju inte när man möter försvarare som Jonas Frögren. Då lyfts man bara bort.

Brynäs måste bli väldigt mycket mera skoningslösa och dräpande i situationerna framför mål om de ska vinna den här serien.

Bland det mera bisarra som hände den här matchen var annars Daniel Widings märkliga ­påhopp på Rickard Wallin i andra perioden. Plötsligt kastade han sig efter Färjestads­spelaren och gav honom en armbåge i huvudet.

Jag har aldrig sett något liknande.

Mitt på öppen is så att alla kunde se. Två ­minuters utvisning. Självklart.

– Han bad om ursäkt efteråt, berättade Wallin när jag frågade.

Ursäkt? Det har jag aldrig hört talas om att hockeyspelare gör.

– Jo, han sa att han fått en blackout.

Så pass.

– Ja, jag blev ju rädd, tänkte att fan, nu fick jag en hjärnskakning.

Men Wallin spelade vidare direkt.

Och Widing spelade igen efter två minuter. Hade det varit en seriematch hade det varit matchstraff och ett par matchers avstängning. Men nu är det slutspel, folks.

Första matchen till ­Färjestad. Men Brynäs är bra på bortaplan. Två segrar mot Frö­lunda i kvarten visade det. Nu har de press på sig; i morgon bör de nog vinna i Karlstad om de ska ha en chans i den här ­serien.