Paltorna för tankarna till husvagnar och isbjörnar

Publicerad 2023-11-02

Älskling, vad heter slaktaren? 

Sam Hallam.

Eller ska vi kalla honom Sam Halal. 

Sportbrevet skrivs av Sportbladets profiler och skickas ut en gång varje vecka via mejl – helt gratis! Artiklar du inte får missa, heta krönikor från våra experter och en massa smaskigt extramaterial. Det här är ett smakprov, för att inte missa nästa brev – signa upp dig HÄR!


Häromdagen tog den svenske förbundskaptenen ut en trupp till en turnering ingen riktigt vet vad det är för något. Det är ju tyvärr dit landslagsturneringarna med tydlig träningsmatch-prägel har kommit. 

Samtidigt passade ishockeyförbundet på att presentera sin nya landslagsdräkt, den som (enligt förbundet) ”folkets lag” ska bära. Det såg väl helt okej ut till en början. En annan sorts gul, nära fesgul, nyans. I de mörkblå kronorna på bröstet fanns en knapp märkbar vikingabåt försiktigt broderad. En läcker detalj, det ska medges. Sedan fick jag syn på byxorna som såg för-ee-jäveliga ut, minst sagt. 

Förbundet har plockat in en sponsor, en tysk livsmedelskedja, och i landslagsturneringen ingen riktigt vet vad det är kommer ”folkets lag” åka runt och se ut som polska långtradare. 

I nacken på de nya matchtröjorna går att läsa budskapet ”Bär den med stolthet”, en anmaning tidigare svenska ishockeyideal som Börje Salming, Böna Johansson, Lars-Erik Sjöberg och många fler aldrig behövde inöva, än mindre ha broderat på sina landslagströjor. De där stygnen som krävdes för att brodera in Svenska Ishockeyförbundets nya evangelium hade de hellre tagit i ansiktet. 

Byxorna, eller de polska långtradarkapellen, fick mig att tänka på isbjörnen. 

Minns ni den?

Vi tar det från början. 

På 60-talet började en kringflackande vägtekniker vid namn Håkan Wallin och smidesarbetaren Bertil Holmqvist pyssla lite i smyg i en lada i Junsele i nordvästra Ångermanland. Det visade sig snart att de byggde på en husvagn och idén hade de fått efter en svinkall semester i tält. 

Snart hade de en modell klar, Polarvagnen TB, som gick ut till marknaden för 8963 kronor. Ladan i Junsele byggdes om till fabrik, tillverkningen flyttade så småningom till Dorotea i Lappland, och 1974 blev Polar marknadsledande i Sverige.

Mats Waltin, under ishockey-VM 1981.

I samma veva bestämde sig företaget för att satsa på idrottssponsring och det var ingen försiktig investering. De var stor sponsor när Formel 1-cirkusen kom till Sverige och Anderstorp, officiellt hette faktiskt tävlingen Polar Grand Prix of Sweden.

De sponsrade World Cup tävlingarna i alpint i Åre 1977 (Polar World Cup) och Saab-föraren Stig Blomqvist i RAC-rallyt.

Särskilt upprört var det då inte, men det blev det när 70-talet blev 80-tal och Polar gick för det allra heligaste i svensk idrott – Tre Kronor. 

Från början var tanken att de skulle behålla de tre kronorna på bröstet men Sveriges statsheraldiker protesterade, statsvapnet fick inte kommersialiseras, så förbundet och Polar bestämde sig för att låta bli. De tog helt sonika bort de tre kronorna och ersatte det med en Polar-isbjörn och texten ”Tre Kronor”. Det blev förstås ett sjuhelsikes liv och fjädern i hatten, för Polar alltså, måste ha varit hemma-VM i Göteborg där Sverige blev tvåa efter en knapp förlust mot Sovjetunionen med 1-13. Efter några år drog sig husvagnstillverkaren bort från landslagsishockeyn och nationalsymbolen återfick sin plats på bröstet. 

Kontentan av det hela? 

Att byxor med blaffor på inte är lika estetiskt eländigt som en vit isbjörn, men att det fortfarande är estetiskt eländigt. Och någonstans känns svenska husvagnsentusiaster från Junsele fräschare än tyska livsmedelskedjor.

Lycka till i Uddcomb Cup eller vad det nu är ni ska spela, och glöm inte;

Bär paltorna med stolthet.

/Leifby


Sportbrevet skrivs av Sportbladets profiler och skickas ut en gång varje vecka via mejl – helt gratis! Artiklar du inte får missa, heta krönikor från våra experter och en massa smaskigt extramaterial. Det här är ett smakprov, för att inte missa nästa brev – signa upp dig HÄR!