”DET ÄR GRYMT”

Publicerad 2012-09-04

Dubbla svenska guld i Paralympics – hjältarna firade ihop: ”Betyder allt”

SEGERGLÄDJE x 2 Maja Reichard och Anna-Carin Ahlquist visar stolt upp guldmedaljerna – Sveriges två första i Paralympics i London.

Den ena förlorade inte ett enda set.

Den andra slog världsrekord två gånger om.

Anna-Carin Ahlquist och Maja Reichard tog Sveriges två första guld – efter en nervpers de aldrig kommer att glömma.

– Det svämmar över. Det här betyder allt, säger Ahlquist.

Anna-Carin, 40, har ingen bra känsla. Hon stressar, forcerar och blir tillsagd att ta det lugnt.

Hon går in i hagen, andas och försöker lyda rådet.

När klockan i Excel Arena står på 10.40 kan hon inte hålla tillbaka tårarna och faller ihop över bordet.

Anna-Carin Ahlquist blev rullstolsburen för sju år sedan efter att ha drabbats av ms. När livet tog en ny vändning valde hon bordtennisen. Resten är historia.

Hon blev uttagen till Paralympics i Peking, åkte ut i kvartsfinal och funderade på att sluta. Men Anna-Carin tänkte om, laddade om och började en ny resa mot London 2012.

Ser ljus och mörker

Fyra år senare ligger hon gråtande över ett pingisbord efter att ha tagit Sveriges första guld i Paralympics.

Hon är framme.

Samtidigt står en 21-åring och skakar av nervositet några kilometer bort.

Hon är inte framme än, men ska mot samma mål.

Maja Reichard föddes med Retinits Pigmentosa, en synskada som gjorde att hon började tappa synen vid tonåren. För bara två år sedan försämrades den drastiskt och nu ser hon bara ljus och mörker.

Maja andas, försöker att inte låta nerverna störa henne och hoppar i vattnet.

Hon vet att hon tar sig till final om hon gör det hon ska.

Maja gör mer än så.

Hon slår sitt eget världsrekord på 100 meter bröstsim med 38 hundradelar och är drygt 3,5 sekunder snabbare än tvåan i försöksheaten.

Hon kan andas ut. För stunden. Anna-Carin har torkat tårarna, kramat prins Daniel och tagit emot guldet. Men hon kan inte sluta le.

– Jag kan inte förstå att det är sant. Det här betyder allt. Det svämmar över. Man blir mållös, säger hon.

”Lyckades spela cool”

Maja har nästan panikångest. Det har gått sju och en halv timme sedan hon satte nytt världsrekord och utklassat resten av fältet. Men tänk om hon inte skulle göra det igen i finalen…

Hon andas, försöker att inte låta nerverna störa henne och hoppar i vattnet. 1.27,98 senare slår hon i kaklet.

Hon har tagit Sveriges andra guld i Paralympics, krossat konkurrenterna – och sitt eget världsrekord.

Hon är framme.

En timme senare möts de. Men det är inte första gången i dag.

– I morse när vi sågs i matsalen sa jag: ”Nu ska jag gå till Maja och säga: ”Nu kör vi! Bara hon inte ser hur nervös jag är...”. Men jag tror att jag lyckades spela ganska cool, säger Anna-Carin och skrattar.

”Är så himla lycklig”

Det skiljer nästan 20 år mellan dem. Men de har mer än nervositeten gemensamt. Glädjen, skratten – och en guldmedalj.

– Det är ännu bättre att vi är två. Jag är bara jätteglad för hennes skull, säger Maja.

– Jag är så himla lycklig och glad för Majas skull. Det är så himla roligt och hon förtjänar det så mycket. Det är grymt, fantastiskt, säger Anna-Carin.

En har gjort sitt första Paralympics. Den andra kan ha gjort sitt sista. Det kunde inte ha blivit en bättre början. Eller ett bättre slut.

SÅ FIXADE DE GULDEN

Så var guldloppet

Maja Reichard tog ledningen direkt. Och släppte den inte. Vid vändningen missade hon slaget på huvudet, och slog i kaklet. Inte ens det kunde stoppa henne. Reichard defilerade in i mål sista 50 meterna och var hela två sekunder före tvåan i mål.

Så var guldmatchen

Hon var livrädd inför mötet, men österrikiskan var chanslös. Anna-Carin Ahlquist tog det första setet enkelt. Det andra gick lika lätt som det tredje. Det var aldrig något snack.

– Det var tufft. Hon har spelat jättebra och jag var otroligt nervös, men jag fick till mitt spel.

Följ ämnen i artikeln