I går var han i en klass för sig

HELSINGBORG. Mitt i gnället om för många lag, för många matcher, för tätt mellan matcherna, bla, bla, blaha – då slår Helsingborg till och spelar drömfotboll.

Malmö var bra. Helsingborg var fenomenalt bra. Henrik Larsson var i en klass helt för sig själv.

Henke Larsson var tänd och en bättre svensk fotbollsspelare än en taggad Henke är bara Zlatan Ibrahimovic när han har en bra dag.

Det hanns inte ens spelas en minut innan Henke med en liten skarv öppnade för ett fullständigt fantastiskt ledningsmål. Inkast, Makondele till Henke, skarven, Chansa lockar ut Jonas Sandqvist och så en retfullt enkel passning in till Razak Omotoyossi med tomt mål. Ett mål att använda som utbildning för ungdomsspelare, som HIF-tränaren Bosse Nilsson sa efter matchen.

Ett mål som direkt avslöjade Malmös brister i innerförsvaret. Inkastet kom till efter att Gabriels tveksamma agerande helt onödigt satt Ulrich Vinzents under press och tvingat lagkamraten att skicka bollen över sidolinjen.

Sen klev Jimmy Dixon bara halvhjärtat upp i ryggen på Henke utan att störa tillräckligt för att skarven inte skulle kunna göras.

Har spelat bäst hittills

Helsingborg har spelat bäst fotboll i årets allsvenska. Frånsett matchen mot Kalmar borta borde man faktiskt ha vunnit alla matcher. Spelar man som mot Malmö måste motståndarna ha en dag då allt fungerar för att kunna ta poäng.

Henke var inblandad i så gott som allting positivt. Hans bollmottagning och första tillslag är ren magi. Hans speluppfattning överlägsen. På läktaren satt förbundskapten Roland Andersson och vad än alla säger om att landslagstiden är över är det tjänstefel om Andersson/Lagerbäck inte gör ett sista allvarligt övertalningsförsök.

Lantz vann på mitten

Mittfältsstriden vanns överlägset av Marcus Lantz, tuff och passningsskicklig, tillsammans med Isaac Chansa som kombinerar stor arbetskapacitet med ett oerhört skickligt och snabbt passningsspel.

Adama Tamboura är seriens jobbigaste vänsterback. Ett lokomotiv som rusar fram längs sin sidolinje och skickar in farliga inlägg och som också hinner tillbaka för att försvara. Andreas Granqvist växte till sig i England och fortsätter att växa på hemmaplan.

Ett lagbygge

Att detta imponerande lagbygge behöver en ny tränare kan inte jag begripa. Självklart är det bästa att låta Bosse Nilsson fortsätta åtminstone året ut, kanske även över nästa år, tills Henke är beredd att ta över som tränare.

När Labinot Harbuzi tvingades att gå ut på grund av sina ljumskbesvär förlorade Malmö sin kreativitet.

När sen Roland Nilsson dessutom valde att lösa problemet med att flytta ned Ola Toivonen till mittfältet tappade man även spets.

Det blev obalans i laget men det ska erkännas att Edward Ofere fick ut förvånansvärt mycket av sitt inhopp trots att bollen verkar vara hans värsta ovän. Hans tekniska oförmåga kompenseras en hel del av att han är jäkligt tung att möta och därmed sätter försvararna under press.

Malmös mittförsvar rämnade mot Henke Larssons geni och Omotoyossis urkraft. Kan inte säga att jag blev särskilt förvånad. Tvärtom hade jag väntat på matchen där Jimmy Dixon och Gabriel skulle sättas på prov med tron om att de skulle få problem.

Helsingborgs anfallspar är seriens bästa och då krävs mittbackar som agerar med smartness i stället för entusiasm. Dixon kräver en balanserande partner som läser spelet, typ skadade Anders Andersson – eller Teddy Lucic som han hade intill sig i Häcken. Gabriel är inte den spelaren och när Roland Nilsson såg problemen är det märkligt att han inte bytte in dyrt inköpte Markus Halsti.

Förklaringen att det tar tio minuter för en mittback att acklimatisera sig efter ett inhopp känns aningen märklig.

Vad är Halsti för typ?

Fast jag har heller ingen aning om vilken mittbackstyp Halsti är. Kanske har han inte kvaliteterna som hade kunnat förändra Malmös i går individuella försvarsspel till en homogen fungerande backlinje.

Nilssons tålamod med Jonatan Johansson fick däremot utdelning. Johansson har sprungit rätt i många matcher men varit helt uddlös framför mål.

I går var han den gamle effektive avslutaren igen.