Blåbären hör inte hemma i VM
QUEBEC. Det är dags att skrota dagens upplägg i hockey-VM.
Jag vill tillbaka till den gamla goda tiden, då finalspelet avgjordes med seriespel.
Världens bästa kvalserie där de sex stora möts en gång var.
Inte matcher som den mellan Frankrike och Sverige i natt.
En timmes kramp och en timmes målfrossa.
Det dröjde ända till 8.46 in i andra perioden innan Tony Mårtensson spräckte nollan.
Fram till dess var det nog den sämsta svenska insats jag sett sedan jag gjorde VM-debut i gamla Västtyskland 1983.
Men det blir alltid så här mot VM:s blåbärsnationer.
Visst var det kul att se Quebec förvandlas till FAN-RIKE i natt.
Det var visserligen inte utsålt som någon hade påstått tidigare i veckan, men det var ingen tvekan om vilka publiken höll på.
Gör ingen nytta
Det var ett blå-vitt-rött hav med franskkanadensare på läktarna.
Kul att några tyckte det var roligt.
Själv tycker jag att blåbär mest hör hemma yoghurten på hotellfrukosten.
Inte i ett VM.
Jag har svårt att se vad de här matcherna gör för nytta.
Franske förbundskaptenen David Henderson visade hur stor chans han ansåg att hans lag hade, då han valde att vila lagets enda NHL- stjärna, Nicklas Bäckströms klubbkompis Cristopbal Huet, färsk målvaktshjälte i Washington.
Själv satt jag mest och svor över svenska hockeylandslags oförmåga att kunna föra matcherna mot sämre motstånd.
I alla fall i en och halv period.
Nu kroknade fransmännen i andra perioden och svenskarna började komma rätt i positionerna.
Mål ger alltid självförtroende och det kommer att behövas framöver.
Men det är dags att minimera mötena med blåbären i VM och koncentrera sig på matcher mellan de sex stora.
Slopa slutspelet och låta de sex bästa spela en serie på fem matcher efter ett snabbkval.
Det skulle garantera att Sverige fick möta Kanada, Finland, USA, Tjeckien och Ryssland i ett VM.
Och hela slumpfaktorn som finns inbyggd i en enda kvart- semi- och final skulle försvinna.
Bästa laget skulle vinna.
Försvinner i kvarten
Nu kommer Sverige att möta Ryssland och Tjeckien i nästa gruppspel och något av samma två lag i en kvart, där det här svaga svenska laget förmodligen försvinner direkt.
Sedan är det över.
Seriespel ger alla lag chansen att ha den dålig dag, men möjlighet att reparera misstagen.
Det är heller inget nytt i VM.
Fram till och med 1991 avgjordes guldstriden med seriespel – men bara mellan de fyra bästa.
De två roligaste svenska VM-guld jag sett har också kommit efter seriespel.
Det 1987 i Wien med Tomas Sandströms klassiska 2–2 mot Sovjetunionen, som kom i andra omgången i finalserien.
Sverige var piskade att slå Kanada i sista matchen, samtidigt som Sovjet var tvungna att slå Tjeckoslovakien i sista matchen för att garantera ett svenskt VM-guld.
Spänning hela vägen
Det var rysare på rysare de där sista VM-dagarna, innan Bengt-Åke kunde kliva in på isen i sin rutiga kavaj och lyfta VM-bucklan.
Han var ju svensk lagkapten den gången.
Och i Åbo 1991 spelade Sverige en ren gruppfinal i sista matchen mot Sovjet, efter att ha spelat 3–3 mot Kanada och slagit USA med 8-4.
Det var då Mats Sundin gjorde sitt klassiska 2–1, då han fintade bort Rysslands nuvarande idrottsminister Vjateslav Fetisov pch sköt mellan benen på målvakten.
Det var spänning hela vägen. Minns bara den svenska kvalserien, där trepoängsystemet höll liv i toppstriden ända in i sista omgången.