BATE-traktorn körde över Juventus – två gånger

MINSK. Normalt sett är de fattigare än Ljungskile och sämre än lagen från Liechtenstein.

Vissa kvällar är de bättre än Juventus.

Jodå, vitryssarna från BATE Borisov kan nog lära sig att gilla den här Champions League-grejen.

BATE Borisov skrällde.

Jag har sett Bruce Springsteen plocka fram sina svulstigaste extranummer och jag har hört guldlockiga baldrottningar sjunga den amerikanska nationalsången – men tusan vet om jag någonsin har hört ett musikstycke fått ett sånt här mottagande.

När de första stroferna av Champions League-hymnen fyller Dinamo-stadion så skriker folk rakt ut. De står rätt upp och ner och vrålar helt okontrollerat.

Vågen börjar rulla runt arenan innan en enda boll är sparkad. På den ena långsidan vajar en flagga med hammaren och skäran.

Om jag inte tidigare förstått vad Champions League-glamouren betydde för ett isolerat folk så gör jag det här och nu.

Nu återstod bara risken att en totalförnedring skulle sänka stoltheten och stoppa partyt.

Sämre än ingenting

Tidigare på dagen hade jag varit och sett BATE:s toppkonkurrent Dinamo Minsk spela ligamatch, och blivit smått chockad av den bedrövliga standarden.

Ni vet kanske att allsvenskan är rankad som Europas 23:e bästa liga av Uefa.

Ni vet förmodligen inte att den vitryska ligan är ända nere på 40:e plats. Det är placeringen efter Liechtenstein – och då ska man ha i huvudet att det inte finns någon liga i Liechtenstein.

Unga, fattiga BATE Borisov kommer alltså från en liga som anses vara sämre än ingenting – ändå går de ut och kör traktorn rätt över stora, mäktiga Juventus.

Sedan backar de tillbaka, tar ny sats och manglar ner motståndet ännu en gång. 2–0 efter 25 minuter. Fullt rättvist.

Och inne på Dinamo-stadion är det så kaotiskt som det nu blir i en diktatur.

Gamla kepsgubbar, tanter i hucklen, vulgotjejer i fuskpäls – precis varenda käft på arenan studsar omkring och ylar.

Lätt att gå till fabriken i dag

Kvittot har kommit. Kvällen, hösten, ja, hela Champions League-äventyret är redan i hamn. Vitryssarna kommer inte att skämma ut sig.

De har inga pengar, inga stjärnor, inga exotiska importer – men de har en sammansvetsad fotbollskolchos som fungerar som en djupledslöpande propagandaaffisch för kollektivismen.

Trots både reducering och kvittering från italienarna fortsatte den här kvällen att tillhöra BATE ända tills den gick över i morgondag.

På grund av tidsskillnaden var matchen slut först några minuter i midnatt, lokal tid. Något säger mig att det ändå blir ganska lätt att gå till jobbet på BATE:s traktorfabrik i Borisov i dag.