”Har inte hunnit smälta det här”
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2010-02-22
Marcus Hellner och Johan Olsson tog emot OS-medaljerna av Pernilla Wiberg
WHISTLER. Underbart är kort.
Efter ett dygns väntan fick Marcus Hellner och Johan Olsson äntligen sina medaljer i morse svensk tid.
– Men det gick för fort däruppe. De spelade nationalsången för snabbt, säger Hellner.
Det hann gå drygt ett dygn innan Marcus Hellner och Johan Olsson fick ta emot sitt guld respektive brons för den klassiska tremilen.
Men strax efter fyra i morse svensk tid stod de äntligen där på pallen på Medal Plaza i Whistler, fick medaljerna runt halsen och kramades om av prisutdelaren Pernilla Wiberg, IOK:s representant.
– Jag har inte hunnit smälta det här. Men ju mer jag tittar på den här desto mer förstår jag det, säger Hellner och sneglar ner på sitt guld.
– Jag var nervös i början när vi gick ut på scenen men sedan när man stod där var det bara helt underbart, säger Hellner.
Hans ögon tårades när den svenska nationalsången spelades.
– Det är så mycket tankar... Men det gick för fort däruppe. De spelade nationalsången för snabb tycker jag, skrattar han.
– Man har ju hoppats så mycket att få uppleva det här. Man är glad bara.
Det var alltså mer än 24 timmar sedan han gick i mål men bara drygt tolv timmar kvar till han skulle stå på startlinjen igen som svensk favorit i teamsprinten ihop med Teodor Petersson.
Orkar du ladda om?
– Jadå, det är inga problem.
Fysiskt också?
– Efter träningen i förmiddags har jag legat på sängen hela eftermiddagen. Det gjorde susen.
– Det blir bra i morgon.
Johan Olsson får ytterligare några dagar att ladda om till stafetten.
– Jag kunde inte sova i natt. Det blev tre-fyra timmar där man surfade runt och läste vad ni skrivit.
Vad var känslan när du läste då?
– Det känns så kul att man är delaktig i en modern klassiker som det verkar ha blivit. Det känns grymt. Man har själv en del sådana OS-klassiker på tv som man minns från när man var liten. Kanske finns det lite kids därhemma som såg det här och tänke rlikadant om detta loppet.
Hur var medaljceremonin?
– Det var nervöst när man skulle gå upp. Man är ingen rockstjärna precis. Jag trivs bäst själv (skratt).