Att spara eller icke spara – det är frågan
Marcus Leifbys nyhetsbrev vecka 9
Publicerad 2023-03-02
Jag har gjort mitt val.
Jag sparar.
På böcker, block, pennor, bilder, kepsar, ackrediteringar, tröjor, jackor, hjälmar, väskor, tidningar, löpsedlar, slipsar och en hel del annat.
Sportbrevet skrivs av Sportbladets profiler och skickas ut en gång varje vecka via mejl – helt gratis! Artiklar du inte får missa, heta krönikor från våra experter och en massa smaskigt extramaterial. Det här är ett smakprov, för att inte missa nästa brev – signa upp dig HÄR!
Lösöre?
Skulle det säkert kunna kallas, men som sporthistoriskt intresserad ser jag inte det som prylar, utan som en bit av historien. Genom åren har jag anskaffat en del som jag är ganska stolt över.
Jag har Lars-Gunnar Björklunds gamla Tipsextra-slips (och en hel låda med fler slipsar som alla tillhörde Björklund), en fin gammal trenchcoat-aktig jacka från Calgary-OS 1988 som skulle kunna få ner mig i hörnet Tunnelgatan/Sveavägen, Niklas Skoogs matchtröja från MSV Duisburg, Bo Hanssons Prix d’Amérique-ackreditering, OS-roddaren (sexa i singelsculler 1988) Fredrik Hulténs OS-väska, en gammal matta med orientaliskt mönster som tillhört Christer Pettersson.
Någon lär ha påstått att om en person har tre exemplar av ett ting så är personen en samlare, men har personen åtta exemplar handlar det om mani. Men jag har ju bara ett exemplar av Christer Petterssons orientaliska matta? Oavsett så bröt jag mig för några veckor sedan loss från alla tvångsbegär.
Via en ”marknadsplats för cirkulär konsumtion” som de digitala auktionssajterna med gamla saker så fint kallas fann jag en riktigt märklig relik. Den forne kulstötaren Jimmy Nordins smutsiga T-shirt med lite målarfärg på ryggen.
Jag blev förstås nyfiken och kunde i annonstexten läsa att ”tröjan blivit kvar” hos en person som hittat den efter en ”källarrensning”. Några bevis fanns inte för att det var just Jimmy Nordins smutsiga t-shirt men jag begriper heller inte varför någon skulle ifrågasätta det.
Säljaren ”intygade på heder och samvete” att så var fallet och helt säker blev jag när säljaren i annonsen skrev att det fanns ”en liten vit färgfläck på ryggen som troligen kommit dit när han målat”.
Då så.
Jag valde att bevaka auktionen och såg att priset sakta men säkert steg, och när minuterna blev till sekunder och auktionen skulle stänga… höll jag fingrarna från syltburken.
Det blev inget köp utan i stället gick den smutsiga gamla Jimmy Nordin-tischan till en annan lycklig köpare för den banala summan 410 kronor.
Finns det någon sensmoral här?
Någonting att lära? Absolut ingenting.
Annat än att allting är till salu och att någon nu kan känna historiens vingslag och måla vidare i samma tröja som Jimmy Nordin målade i för över tio år sedan.
Jag skulle förstås aldrig få för mig att kritisera varken pris eller köpare, någonting säger mig att det här uppstod ett sällsynt ögonblick i en marknadsekonomi där köparen var lika lycklig som säljaren.
Dessutom håller vi sportmemorabilia-fånar ihop, vi försvarar varandra när samlandets ofta samhällsbärande (och klimatsmarta) funktion ifrågasätts. Inte sällan av personerna vi delar bostad och kvadratmeter med.
Vad har ni för klenoder hemma?
Och har ni målat i dem?
/Leifby
Missa inte...
I veckan var det på dagen 37 år sedan Olof Palme mördades i korsningen Tunnelgatan/Sveavägen och mordgåtan är förstås – och tack och lov! – fortfarande aktuell. På SVT finns en ny dokumentär som är lite snurrig men ändå sevärd. Nyheten som presenteras i dokumentären är att Christer Pettersson var på mordplatsen, men att det inte var han som sköt. Det konstigt, det tog många herrans år innan vi fick bort Christer från Sveavägen, nu är kanske tillbaka igen. Som vittne.
—
Eftersom vi ändå är inne på Palmefallet kan jag inte låta bli att återge de bästa och kanske mest svidande raderna som skrivits i ärendet på 37 år. De allra sista i Hans-Gunnar Axbergers, professor i konstitutionell rätt, bok ”Statsministermordet” som gavs ut 2022. Har ni inte läst den, så läs den. Axberger avslutar sin bok så här:
”Riksåklagare, Säpochefer och andra har vittnat om att det de varit med om under mordutredningen gått utöver deras vildaste fantasier och värsta farhågor. Villospår, rättsövergrepp, myndigheter i öppen konflikt, smuggling, olaglig avlyssning, privatspanande politiker, kriminella polischefer och så vidare – efter åren av små och stora katastrofer i statsministermordets spår trodde man inte att det skulle kunna bli värre. Men det överträffades efter 34 år när en av riksåklagaren förordnad ämbetsman, utan bevis och med regeringens tysta bifall, sänkte en postum dom över en sedan decennier avliden människa. Det var den svenska rättsstatens slutliga kapitulation inför ett statsministermord den varken förmått förebygga eller utreda. Det är hårda ord, jag vet. Beskriv det gärna vackrare, den som kan.”
—
Veckans stora snackis (vilket ofta innebär debil debatt) i ishockey-Sverige var annars MoDos avstängning av Josef Ingman, efter hans tarvliga uppförande och filmande i mötet med Djurgården i förra veckan. Kristoffer Bergström skrev intressant om det här, och jag antar att hans mejlkorg såg ut som en överkörd grävling efter den publiceringen.
—
En annan stor samlare är Radiosportens Christer Jonasson, och någonstans på hans härbre i Hälsingland hänger det fönster som Putte Kock i ett sportinslag för länge sedan kallade ”Norrlandsfönstret” och som delar av dåtidens GIF Sundsvall hoppade igenom.
Sportbrevet skrivs av Sportbladets profiler och skickas ut en gång varje vecka via mejl – helt gratis! Artiklar du inte får missa, heta krönikor från våra experter och en massa smaskigt extramaterial. Det här är ett smakprov, för att inte missa nästa brev – signa upp dig HÄR!