"Mänsklig dumhet dödade Juma"
MANAUS. På fredag tänds elden på Maracanastadion i Rio de Janeiro, och de olympiska spelen är invigda.
När facklan nådde Manaus för knappt två månader sedan sköts jaguarhonan Juma ihjäl helt i onödan.
Jag bestämde mig för att hälsa på Simba, jaguarhannen som blev ensam kvar på en mystisk militärdjurpark.
Det är förstås en väldigt sorglig historia det här.
Eftersom det svenska herrfotbollslandslaget – som är i Manaus för att förbereda sig för premiären mot Colombia – hade stängd träning under tisdagen passade jag på att besöka CIGS, ett militärzoo i utkanten av djungelstaden.
Det var här jaguarhonan Juma bodde tillsammans med jaguarhannen Simba och 200 andra djur, bland annat Queixada, en människofientlig gris som lever i regnskogen.
20 juni 2016 förändrades allt.
Efter en ceremoni med den olympiska elden där Juma visades upp ska hon ha slitit sig från skötarna, varit på väg att attackera en soldat och skjutits till döds i självförsvar av militären när bedövningsskotten inte bet.
Jaguar är ett nära på utrotningshotat djur (beståndet minskar oroväckande snabbt), och djurrättsorganisationer världen över rasade. Ögonvittnen menade att Juma föll offer för "mänsklig dumhet”.
Raderade filmklipp
När jag besöker CIGS tre dagar före OS-invigningen är läget spänt.
Eftersom det saknades tillstånd att använda Juma under fackelceremonin har brasilianska myndigheter startat en utredning för att ta reda på vad som egentligen gick snett.
Militärerna på CIGS riskerar dryga böter, och översten Luiz Gustavo säger att han inte får uttala sig utan hänvisar till en person med högre grad inom den brasilianska armén.
Överste Gustavo pratar hellre om annat.
– Visst är svenska kvinnor väldigt vackra? undrar han.
Och frågar sedan:
– Ska inte det svenska damlaget spela här också?
När jag filmar honom inne på hans kontor ber han artigt men bestämt om min mobil för att radera klippet.
”De kan döda en jaguar”
Jag lyder utan att protestera, på en militärbas i djupaste Amazonas är det ingen som hör dig skrika om du blir inkastad i en bur med hungriga djungelgrisar.
Skämt åsido, i stället bjuds jag en guidad tur på zoo:t. Militärveterinären Camila Tochetto visar mig runt bland alligatorer och de där otäcka Queixada-grisarna.
– De kan döda en jaguar, hävdar hon.
Till sist är vi framme vid Simba, jaguarhannen som blev ensam kvar när Juma sköts.
Simba sover lugnt i sin bur, vaknar till, gäspar, tvättar sig om tassarna för att sedan somna om.
– Han sover hela dagarna.
Varför det?
– Han är trött.
Jag frågar om han har sorg?
– Nej, svarar Camila Tochetto bestämt.
”Mest intelligenta djuret vi har”
Tillbaka på överste Gustavos kontor gör jag ett nytt försök att prata om tragedin med Juma men istället får jag träffa en underhuggare, löjtnant Cardoso, som håller en föreläsning om CIGS – eller "Jungle warfare training center” som det heter på engelska.
– Hit kommer militärer från hela världen för att utbilda sig, säger löjtnant Cardoso.
Flera av djuren i burarna ska ha fångats av soldaterna själva, nu används de som en del i utbildningen.
Löjtnant Cardoso vill inte heller prata om Juma men berättar att den brasilianska armén har ett speciellt förhållande till sina jaguarer (den brasilianska OS-truppens maskot är tecknade jaguaren Ginga).
– Jaguaren är det mest intelligenta djuret vi har i Brasilien. Det är snabbt, attackerar effektivt och är förberett på allt. Precis som en djungelkrigare ska vara efter vår utbildning, säger löjtnant Cardoso innan han avslutar samtalet och jag tackar för besöket.
Tydligen är CIGS utbildning inte alltid tillräcklig då den intelligenta jaguaren Juma enligt ögonvittnen ska ha fallit offer för just mänsklig dumhet och inget annat.