Jeppsson: ... men det är dags att lämna över
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-01-11
Visst gör det ont när heliga kor ska ut år båset.
Men nu är det hög tid.
Det är dags att pensionera Arne Hegerfors.
Jag är ingen åldersfascist som tycker att alla över 55 år ska knuffas utför stupet.
Men även om Arne Hegerfors inte är så gammal att han åt snittar på premiären för hjulet, så var han i alla fall redan på plats när Sveriges Television drog igång TV2.
Det var 1969. Det är 40 år sedan.
Är det då förvånande om Arne Hegerfors, som under 80- och 90-talen var synonym med ordet tv-sport, kanske inte har samma geist kvar?
Nej, det är inte ett dugg förvånande.
Men det handlar inte om ålder – utan om engagemang.
Glöden saknas
Om Arne Hegerfors haft glöden kvar hade det inte spelat någon roll om han haft en ålder av gammal-testamentliga mått. Men jag tycker inte att han har det.
Problemet är väl att den falnande entusiasmen märks ganska tydligt – till viss del i jämförelse med det i övrigt mycket starka Canal+-gänget, men mest i jämfört med den Arne som vi betraktar som vår, och som var typ det roligaste, fyndigaste och piggaste vi visste för 20 år sedan.
Jag högg tag i en 25-åring här på jobbet och sa precis det – Arne, det piggaste och underfundigaste man kunde hitta. ”Va, var han?”, sa 25-åringen.
I hockeystudion känns det segt och trött – blädder med papper, tryck på pennan, här och där någon liten noteringen i papperna (ett resultat?) mest för att man inte vet var man ska göra av händerna.
För att ibland kasta ur sig en målvaktsfloskel: ”När han spelar bra är han nästan omöjlig att överlista!”
Arne & Ankans snack jämfört med det i Hockeykväll är en epa-traktors kamp mot en rallybil.
Radiokommentarer
När han kommenterar fotboll är det mycket radiokommentarer: ”Lampard passar Cole, som spelar bollen till Terry, som passar Ballack...” – sådant som vi själva ser.
Rapporteringen känns pliktskyldig, entusiasmen tillkämpad. Herregud, inte ens ordvitsarna, Arnes eget signum, finns kvar.
Och visst – jag förstår att det är svårt att göra sig av med en helig ko.
Men Canal+ måste se till kvaliteten i första hand. Det går inte att köra vidare på grund av nostalgi. Det finns starka skäl att föryngra och förnya. Viasat kunde byta ut sina trotjänare, Canal+ kan göra detsamma.
Och Arne ska ha medalj, all den uppskattning han är värd, kanske ett helt annat tv-program – och därefter en rejäl pension.