NEJ, NEJ, NEJ
I natt tackade Nylander nej till VM – sedan blev vi utspelade av USA...
PORTLAND. En minut innan Sveriges match mot USA i natt kom det ett sms som innehöll ett enda ord:
Nej.
Det var från Michael Nylander.
Det blir inget VM.
Inte för honom heller.
Det var inget bra besked en iskall amerikansk natt då svenskarna förlorade sista VM-genrepet mot USA.
Jag ringer Nylander för att få en närmare förklaring:
– Jag pratade med min läkare i Cleveland i helgen och han kunde inte garantera att axeln skulle läka hundraprocentigt om jag började spela redan nu. Därför vill jag inte ta den risken, säger han.
– Dessutom hade jag inte kunnat börja spela förrän en bra bit in i turneringen.
Så det hade inget att göra med att Bengt-Åke inte ville garantera en VM-plats för dig?
– Absolut inte. Hade jag fått klartecken hade jag åkt. Jag vill inget annat än spela hockey.
Det går inte att anklaga Michael Nylander för att vara en nej-sägare. Är det någon som ställ upp så är det han.
Så fort han fått chansen har han ställt upp i alla VM tidigare.
I alla väder.
Nej tack nummer 24
Här i Portland är inte det någon plusfaktor direkt. Det finns inte ett löv på träden än och våren måste vara ännu mer försenad trettio mil norrut i Quebec.
Jag vet inte vilket nej tack i ordningen det här är, men jag får det till det 24:e. Nästan lika många som Bengt-Åkes slutliga VM-trupp på 25 man.
Det är naturligtvis många legitima skäl till alla nej.
Många skador.
Men det är också en epidemi.
Det blir alltid en kedjereaktionen när antalet nej tack når en viss nivå och när nästa man får frågan och sneglar på alla som redan tackat nej.
Och tänker:
Kan det här laget ta VM-guld?
Får vänta till kvartsfinalerna
Michael Nylander var den enda som var kvar som var aktuell att ansluta till VM-truppen redan nu. Nu får Bengt-Åke vänta in kvartsfinalerna i NHL.
Det vore bingo om Detroit åkte ur, men det är bara ett önsketänkande som de spelat mot Colorado. Och Foppa kommer aldrig till VM med sina slitna ljumskar. Den risken tar han knappast.
Då finns bara en riktig svensk superstjärna kvar – Henrik Lundqvist i New York Rangers.
Han var sagolikt bra i går igen, men det hjälpte inte då Rangers föll med 0–2 mot Pittsburgh (sista pucken i tom kasse).
Men Bengt-Åke Gustafssons stora problem är att han kommer att sakna spets framåt i VM. Det syntes tydligt mot USA i natt, där svenskarna fick iväg ynkliga tre skott på mål i andra perioden.
Vem ska göra målen i det här svenska laget?
Det blir i och för sig lättare för de två som får spela med Nicklas Bäckström.
Bäckis är Sveriges offensiva hopp, som kan hitta medspelarna med perfekta passningar.
Jag skulle gärna se honom med Mattias Weinhandl, som är den med bäst målsinne i det här laget.
Mot USA i natt var det fortfarande den inhemska kedjan med Michael Holmqvist, Karl Fabricius och Patric Hörnqvist som var klart bäst framåt.
Jag har knappt avslutat samtalet med Nyllet, då USA gör 1–0 mot svenskarna efter 9.26 i i första perioden. Det är de amerikanska talanger Patrick Kane och Peter Mueller som enkelt spelar sig igenom det svenska försvaret och där Mueller avslutar med att sätta en backhand bakom Mikael Tellqvist, lagkompisen i Phoenix.
Två minuter och 40 sekunder senare gör USA 2–0 och det känns som matchen är avgjord innan den ens börjat.
Sverige hade inte en chans om jag ska vara helt ärlig.
Men USA anses vara ett av få lag som kan hota Kanada på deras hemmaplan i VM.
Det är ingen skam att förlora mot amerikanarna.
Det är inget namnkunnigt VM-lag i svenska ögon, men fem man gjorde över 20 mål i NHL den här säsongen och tre gjorde fler än 30. Bäst av NHL-svenskarna i VM-truppen är Nicklas Bäckström med sina fjorton mål. Det säger en del.
”Bäckis hann inte fram”
Men ”Bäckis” hann inte fram till nattens match mot USA. Annars hade det blivit ett möte mellan de två spelare som slåss om titeln Årets Rookie i NHL.
Där är Bäckis andrahandsfavorit bakom amerikanska supertalangen Patrick Kane (även om jag anser att Bäckis gjort en bättre säsong).
Civic Center i Portland är för övrigt hemmaarena för AHL-laget Portland Pirates, som är farmarlag till Anaheim Ducks sedan 2005. Det var därför HV:s Björn Melin tillbringade större delen i Portland förra säsongen.
Innan dess hade Washington Capitals ett farmaravtal med Pirates och Linköpings målvakt Rastislav Stana gjorde stor succé då han spelade 48 matcher här mellan 2002 och 2004.
Och det var här målvakten Pelle Lindbergh spelade i två säsonger 1980-82 (då hette laget Maine Mariners) innan han fick sitt gigantiska genombrott i NHL.