Hon springer 100 maraton – i år

Publicerad 2018-10-01

Många drömmer om att springa ett maraton men skulle aldrig drömma om att göra ett till dagen efter. 

Eller rent av två maraton på samma dag. 

Johanna Gren, 26 år, har gjort tre på ett dygn.

Nu är målet att klara 100 maraton på ett år. 

– Det är tufft och det är det som driver mig. Att hitta ett sätt att ta mig igenom det, säger Johanna som har sprungit 90 maratonlopp 2018.

Det är tidig vardagsmorgon i Helsingborg. Johanna Gren har ledig dag men klockan ringer ändå före sex. Halv sju plockar pappa Tony Gren upp henne i sin bil. 

– Det blir nog regn i dag, säger Johanna när hon hoppar in i bilen. 

– Ja, det är bara bonus, säger Tony. 

Tillsammans har far och dotter sprungit cirka 30 maratonlopp ihop. Bara i år. 

Tony kör bilen mot Helsingborgs hamn och rullar på färjan som tar dem över Sundet till Danmark. 

Varför vill du springa 100 maraton på ett år?

– Det som driver mig är att göra tuffa grejer som inte alla andra människor har gjort. Som att springa maraton fem dagar i rad och ta mig igenom det med gott mod. Det tycker jag är häftigt, säger hon. 

Var yngst i Sverige

För två år sedan blev Johanna medlem i Klubb 100 Marathon Sverige, klubben för löpare som klarat av minst 100 godkända lopp. Med sina då 24 år var hon den överlägset yngsta i Sverige att ha klarat 100 officiella maratonlopp. 

Bland de 75 deltagarna i Klubb 100 Marathon Sverige är tre av dem från familjen Gren. Mamma Susanne, pappa Tony och dotter Johanna. 

Det är Susannes förtjänst att de har blivit en löparfamilj. Hon anmälde sig till Köpenhamns Marathon inför sin 40-års dag, gick i mål och tänkte ”aldrig mer” men sprang redan nästa år Reykjavik Marathon. Efter det bestämde hon sig för att göra 50 olika maraton inför sin 50-årsdag. 

Inför en gemensam familjeresa till Italien anmälde Susanne resten av familjen till Rom Marathon. 

– Hon sa att jag inte behövde springa om jag inte ville, men det blev att jag gjorde det, säger Johanna. 

Det är fem år och 249 maratonlopp sedan. 

Sammanlagt har Johanna sprungit maraton i 17 olika länder, merparten i Danmark. 

–Det är en helt annan löparkultur där. Det är mer socialt och mindre fokus på tider, säger Johanna. 

Dessutom arrangeras det betydligt fler maratonlopp i Danmark än i Sverige. Flera i veckan. Vardag som helg, morgon som kväll. 

Kostnaden att delta är oftast en spottstyver i jämförelse med vad det kostar i svenska lopp.  

Dagens lopp, till exempel, har en startavgift på bara fem danska kronor.

För Johanna Gren handlar maraton mer om den mentala styrkan än om den fysiska kapaciteten. –Man måste vara positiv och tro att det går. Annars hade det bara blivit en massa Did Not Finish och jag hade aldrig kommit i mål.

Hur klarar du den fysiska påfrestningen från alla lopp?

– Jag lyssnar på kroppen och anpassar mig efter den. Om jag känner att jag inte orkar eller om jag helt saknar motivation så står jag över och springer ett extra veckan därpå istället. 

”Levande bevis för att det går”

Johanna får ofta skeptiska reaktioner när hon berättar att hon springer två eller tre maraton i veckan. 

–”Vad ska det vara bra för? Det kan inte kroppen må bra av.” brukar jag få höra. Men jag är ett levande bevis för att det går. Jag mår bra av det här. 

I början av året fick hon lite problem med en överansträngning. 

– Då drog jag ner på tempot i de kommande loppen och efterhand har kroppen vant sig vid den ökade dosen av maratonpass, säger hon.   

Loppet som Johanna och Tony springer just den här gången går i
naturområdet Skodsborg norr om Köpenhamn. 25 löpare deltar och så gott som alla har sprungit minst 100 maraton. Åldern varierar från 23 år till 60 plus. Stämningen är avslappnad och munter. 

Vad har du för tankar under ett lopp?

– Friheten är att inte behöva tänka så mycket eller känna en massa måsten utan att bara vara här och nu. Det är väldigt skönt att få springa i fyra, fem timmar och njuta av löpningen och omgivningen. 

”Är som ett beroende”

Parallellt med löpningen det här året har Johanna läst psykiatri och missbruk på högskolan och hon säger att hon kan känna igen sig själv i beroendestrukturen. 

– Man får ruset under ett lopp, efteråt är det välbefinnande, man är lycklig och glad och ”high on life” och dagen efter är man väldigt lugn. Löpningen är som ett beroende, säger hon. 

Så vad händer efter det här året, när målet att springa 100 maraton på ett år är uppnått?

– Då har jag bara 30 lopp kvar för att nå gränsen 300 maraton, säger Johanna och skrattar. 

– Nästa år vill jag springa fler ultralopp (lopp längre än maratondistans). För att få en större utmaning, säger Johanna. 

Fotnot: Johanna Gren planerar att springa sitt 100:e maratonlopp år 2018 i Helsingborg 4 november. 

Följ ämnen i artikeln