Johan Olsson hyllar frun efter guldet: "Hon är stenhård"
Uppdaterad 2015-02-26 | Publicerad 2015-02-25
Tog emot VM-guldet inför storpublik i Falun
FALUN/STOCKHOLM. Saknaden efter familjen var enorm – men Johan Olsson härdade ut och belönades med ett VM-guld.
Frun Anna gav honom inget val.
– Jag sa att ger vi upp nu kommer vi ångra oss i resten av våra liv, säger Anna Olsson till SVT efter medaljcermonin.
Sjukdomar förstörde säsongen, men när det var dags för 15 kilometer i Falun var Johan Olsson i bättre slag än någon annan.
Bakom VM-guldet ligger en sju veckors lång isolering från familjen. Efter att Johan Olsson passerat mållinjen efter succéloppet berättade att han flera gånger bröt ihop av saknad under uppladdningen.
Men han bet ihop.
"Hon är stenhård"
På order av frun Anna.
– När man är i början på den här vägen är det enormt tungt när man inte vet var det här ska leda någonstans, säger Johan Olsson i SVT:s studio efter medaljutdelningen.
SVT: Vad får dig att stanna kvar?
– Det är hon som sitter här bredvid. Hon är stenhård.
Anna Olsson förklarar:
– Jag säger att vi måste hålla ut så att vi inte ångrar oss efteråt efter att vi slitit så många månader båda två. Att om vi ger upp nu så kommer vi ångra oss i resten av våra liv. Jag sa att du måste bara vara kvar i stugan. Molly (dottern) måste gå i förskolan och du och hon kan inte träffas när hon är i förskolan.
Johan Olsson:
– Man blir känslosam. Hon är lika delaktig i det här som jag, om inte mer. Det är hon som får lyfta upp mig när jag bryter ihop. Utan henne skulle jag inte ha varit här. Men när man träffas känns det som att man åkte hemifrån i går, man har varit tillsammans så länge så blir det att man känner varandra så väl att det är som att man aldrig varit ifrån varandra.
Att träffa barnen får dock vänta.
– Träffar jag barnen är det som att slita bort ett plåster över ett öppet sår så det är jäkligt tufft emotionellt så då vill man inte dra därifrån.
Kramades av kungaparet
Efter att ha fått guldmedaljen hängd runt halsen kramades Johan Olsson om av både kungen och drottningen.
Stämningen var hög – och Johan Olsson beordrades flera gånger att vinka åt den massiva publikmassan.
– Just den känslan att få sådant jubel och få se svenska flaggan högst upp och höra nationalsången, det är sådant man drömmer om när man var sju år gammal och kollade på Tre Kronor mot Tjeckoslovakien. Det är sådant man drömmer om så på så sätt blir det nästan surrealistiskt, säger Olsson och fortsätter:
– Det går inte att jämföra med något annat och det kommer aldrig att kunna göra det heller.