Garpenlöv: Domarna hänger inte med
Sedan jag lade skridskorna på hyllan har hockeyn gått framåt enormt.
Skickligare, snabbare och starkare spelare, och ett spel som går fortare på isen.
Tyvärr ser jag inte samma framsteg hos domarna.
Därför är det dags att de börjar ta ansvar för sin utveckling så att de hänger med på isen.
Nu är jag inte ute efter att såga domarna vid fotknölarna och jag vet att de inte sätter reglerna, utan de dömer efter reglerna som redan är satta.
Den svenska domarstandarden är dessutom bra jämfört med övriga länder i Europa.
Men trots de fina orden tycker jag inte att rättskiparna har gått framåt i samma takt som spelet på isen har gjort.
Den utveckling som har skett är att man numera är två huvuddomare på isen, plus att man har möjlighet att få hjälp via situationsrummet eller jumbotronen.
Bra och genomtänkta beslut.
Men det är inte det jag är ute efter när jag pratar om att domarna inte utvecklas. Utan jag vill prata om deras förmåga att styra matchen utan att vara i centrum.
Varje vecka får vi se och läsa om olika situationer där ”zebrorna” har tagit eller inte tagit rätt beslut.
Som med Ole-Kristian Tollefsen i lördags.
Numera går det så fort på isen att det till och med kan vara svårt att bedöma svåra situationer på tv – vi behöver flera repriser i slow motion från olika vinklar för att avgöra om det var en utvisning eller inte.
Ja, vi måste acceptera att det blir fel då och då. Domarna är människor de också.
Men hur de agerar och vilken nivå de sätter i matcherna, det styr de själva. Det är ingen skillnad i de kvaliteterna nu jämfört med när jag spelade.
Ojämna, aggressiva och med dåligt spelsinne
Vi ser fortfarande svajiga matcher där bedömnings- nivån skiftar från byte till byte. Kompensationsutvisningar, fel agerande vid slagsmål där domarna ofta är aggressivare än spelarna, och till sist domare som inte har auktoriteten eller spelsinnet och därmed inte förtjänar respekten hos varken tränarna eller spelarna.
Hur svårt kan det vara att ha samma bedömningsnivå matchen igenom, och en attityd som sänder rätt signaler – utan att behöva hota med en misconduct?
Hur ser utbildningen ut här?
Hur jobbar man med bedömningsnivåer?
Vem lär ut hur man agerar vid slagsmålssituationer?
Vem jobbar med domarens attityd och kroppsspråk?
Varför har det inte hänt något sedan jag slutade, strax efter Vietnam-kriget?
Min uppfattning är att männen i de randiga tröjorna är väldigt känsliga för kritik och ifrågasättande. Det finns fortfarande massor av ursäkter och man stänger gärna in sig och tar det ”internt” som det heter.
Var är dialogen med sportchefer, tränare och spelare?
Kraven måste höjas på heltidsproffs
Det saknas en domarkår som är nyfiken och tar ansvar för sin prestation, och har förståelse för hur viktig man är för hur matchen utspelas.
När såg vi en domare bli avstängd, bänkad eller nerflyttad i systemet? Det måste finnas krav på de här profilerna precis som det gör på tränare och spelare.
Numera är många domare heltidsproffs och det är ett välavlönat jobb, därför måste kraven höjas och de måste ta ett större ansvar för sin egen utveckling.
Jag är inte ute efter felfria domare – utan jag vill se en kår som vill utvecklas i samma takt som spelet på isen.
Under veckan har det diskuteras hur man ska göra med övertidsspelet som havererat totalt då lagen spelar utan risker och väntar på straffarna.
Mitt förslag är att man spelar 3 mot 3 i fem minuter för att sedan lägga straffar. I enlighet med vad som ska testas efter jul.
Om man vinner under förlängningen vill jag att segrande lag får 3 poäng och förlorande lag 1 poäng. Om man vinner på straffar får vinnande lag 2 poäng och förlorande 1 poäng.
Det borde tvinga fram offensivare spel i förlängningen.