Wennerholm: 49–10 – är det rätt?
Det blev ett nytt prisregn över friidrotten vid Idrottsgalan i år.
Den har fått så överlägset flest priser genom åren, att den egna Friidrottsgalan nästan känns överflödig.
Men är det rätt att friidrotten slår hockeyn med 49-10?
Jag har gått igenom samtliga pristagare på Idrottsgalan sedan starten år 2000 och till och med dagens gala och fördelat dem efter deras sporter.
Och friidrotten rivstartade med fyra utmärkelser till Ludmila Enquist redan första gången i Globen,
Sedan har luckan bara växt.
Jag är ju själv en stor vän av friidrott och tycker att varenda kotte förtjänat sina priser.
Och jag tyckte det var fel när Mondo Duplantis inte fick ett enda pris förra året, trots VM-guld och världsrekord på samma gång i Eugene.
Friidrotten överlägsna
Men samtidigt kan jag inte låta bli att reagera över slagsidan.
Friidrotten utklassar allt och alla.
När jag räknar in Idrottsgalans egna priser och lägger till Jerringpriset och Svenska Dagbladets bragdmedalj, så kommer ingen annan sport i närheten.
Den andra stora galaprissporten längdskidåkning är tvåa med 25 utnämningar.
Lite drygt hälften.
Men hockeyn med alla svenska världsstjärnor är inte i närheten.
Det räcker inte ens för en hockeyspelare att bli utsedd till bäst i hela NHL - och därmed världen.
Peter Forsberg skrev historia när han fick Hart Trophy som förste svensk 2003 och Henrik Sedin blev den andre 2010.
Då vann Olsson och Klüft
Men gav det eko på Idrottsgalan?
Nej, när Foppa var aktuell 2004 blev trestegshopparen Christian Olsson Årets manliga idrottare och Carolina Klüft fick priset för Årets prestation, båda för sina VM-guld i Paris sommaren 2003.
Och båda friidrottare förstås.
Året efter gjorde friidrotten rent hus med både bragdguld och Jerringpris till Stefan Holm och fyra av sju av de titlar Idrottsgalan delar ut.
Det var svårt att protestera efter de tre historiska gulden i OS i Aten.
Och jag har inget att invända när Mondo Duplantis kliver upp och tar 2024 års pris som Årets manlige idrottare.
Det är det totalt åttonde priset han har emot personligen och därmed har han ensam tagit emot nästan lika många utmärkelser som hockeyn gjort tillsammans.
Kan inte protestera
Två av dem är dessutom hedersprisen till Sven Tumba 2008 och till bragdtrojkan Mats Sundin, Peter Forsberg och Nicklas Lidström 2016.
Ändå kan jag inte protestera.
Jag hade själv lagt min röst på Mondo det här året, precis som på Daniel Ståhl när det gällde årets prestation.
Friidrotten är ju speciell, då prestationen är mätbar i sekunder och centimeter.
Insatsen är odiskutabel, liksom avståndet till de som kommer bakom.
Vem som är bäst i världen är aldrig någon gissningslek eller byggd på tycke och smak.
Mondo har ju till och med utsetts till världens störste i vissa omröstningar och är alltid högt på den globala listan, precis som Sergej Bubka var före honom.
Men det är inbyggt i själva systemet att lagidrottare, där vi kanske haft våra största stjärnor genom historien, missgynnas när det gäller de individuella priserna.
Överflödig
Nu har de en egen kategori i Årets Lag, men individuellt är det bara Zlatan som ansetts störst. Han har fått priset som Årets manlige idrottare tre gånger.
Bland damerna är det ingen.
I dag håller friidrotten sin egen gala, men i mina ögon känns den nästan överflödig.
De stora elefanterna har redan dansat och Mondo Duplantis finns inte ens på plats, då han är på ett reklamuppdrag i Barcelona.
Nästa år, då?
Ja, tittar vi på tävlingssäsongen som väntar kommer de svenska vinnarna i OS i Paris att dominera Idrottsgalan 2025, som det är efter varje OS-år.
Och jag har redan en given favorit till Årets manlige idrottare.