Tack, J-O, för att du...
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-05-04
...varit den störste svenske artisten, inte bara som racketkonstnär utan i alla bollspel under alla tider.
...bjudit på 23 härliga år ända sen vår första stora final tillsammans, den blågula söndagen i Budapest-EM 25 april 1982, då du inuti hagen släppte en 2–0-ledning till Mikael Appelgren (19–21 i skilje) medan jag med kamera vid hagkanten dokumenterade denna tidernas första helsvenska final för tidningen Pingis.
...hanterat din racket som en mästerviolinist sin Stradivarius.
...aldrig oroat dej för morgondagen. ”Det ordnar sig alltid”, som du brukar säga.
...inte bara är en individualist utan också den störste lagspelare Sverige haft – vilket bevisas med fem EM-guld och fyra VM-guld i lag.
...i en klassisk lagfinal i Dortmund 1989, efter 1-15 på tre tidigare
VM-finaler under 80-talet, äntligen fick den kinesiska muren att rämna: 5-0 i matcher, 10-4 i set, 289-248 i bollar – och själv slog du både Teng Yi och Jiang Jialiang.
...ständigt förnyat dej och lagt nya dimensioner till en av världens
snabbaste och svåraste bollsporter.
...haft den ruggigaste serve pingisvärlden skådat. ”Han hör hemma på cirkus, inte i en pingishall...”, som ryssen Maxim Shmyrev sa nån gång.
...som i OS senast, visat att det går att slå dödande bollar med ryggen mot bordet.
...aldrig skyllt ifrån dej.
...faktiskt, ibland kan vara som en helt vanlig människa och bli rosig om kinderna av nervositet – eller som nu mot Samsonov till och med ropat ut din frustration.
...varit upphov till så många goda citat – som Spårvägen-tränaren Johan Messas efter ditt första besök i träningslokalen i Aspudden: ”Killen är för kort. Men vi kanske kan använda honom som maskot...” – varpå Messa själv några veckor senare skrev i en tidning: "Under mina 14 år som tränare har jag aldrig sett något liknande. Grabben är ju fantastisk".
...är den störste och populäraste pingisspelaren var än i världen du spelar – bevisat både som 16-åring i Budapest 1982 och som 39-åring i Shanghai 2005.
...både är en gambler och en oerhört seriös idrottsman.
...i ett oförglömligt VM i Manchester 1997 gav pingissiffrorna ”21” en ny innebörd: 21–0, inte i bollar utan i set – inte ett enda förlorat.
...i finalen den gången i Manchester fullständigt krossade en viss vitrysk Vladimir Samsonov på 29 minuter.
...var ännu snabbare den gången i Barcelona-OS 1992, då du bara behövde 26 minuter och 47 sekunder på dej för att finalbesegra fransmannen Jean-Philippe Gatien i tre raka set och rädda den olympiska äran med det enda svenska guldet.
...som vanligt även denna dag svarat ”jag vet inte, jag behöver några månader på mej att fundera...”, när du fått den eviga frågan om ditt framtida landslagsspel. Med ett år till i tyska ligan låter ju nästa års lag-VM i Bremen, 24 april – 1 maj, absolut inte som någon omöjlighet. Du är ju faktiskt bara 40 då...
Lasse Sandlin