Det här är kris
A CORUÑA. De goda nyheterna för Real Madrid? Att Barcelona också misslyckades.
De goda nyheterna för Barcelona? Att Real Madrid också har problem.
De dåliga beskeden för spansk klubbfotboll? Ni har just läst dem.
Jaha.
Då var det kris då.
Och det är klart att jag vet att det är tidigt och att det är lätt att skrocka avfärdande och att både Barcelona och Real Madrid snart kommer att vara med i toppen igen.
Men fan i mig, så är det och så går det.
Det är inte kris för att Barcelona och Real Madrid föll tungt mot varsitt skrällag – det är kris för att det var så förbaskat lätt att se smällarna komma.
I går skrev jag en krönika om hur EM-självförtroendet redan håller på att sippra ur den spanska toppfotbollen, om hur landets ekonomiska kris spridit ner sig till dess planer.
Värvar spelare för 540 miljoner euro
För åtta år sedan värvade spanska klubbar för sammanlagt 450 miljoner euro inför säsongen 2000–01. I fjol var summan uppe i 540 miljoner euro.
I år har den stannat på 283,1 miljoner.
Det har såklart inte enbart med någon landsomfattande ekonomisk recession att göra – minst lika mycket handlar om bjässeduons stormiga styrelserum och stundtals inkompetenta ledning – men faktum är som faktum är.
Både Real Madrid och Barcelona har misslyckats i Champions League flera år i rad. Ändå påbörjar de nu nya satsningar med lag som ser svagare ut än de gjorde i våras.
Real Madrid inledde matchen mot Deportivo utan en enda nyinköpt spelare. Barça lanserade ett ensamt nyförvärv från start – Dani Alves – och han var sämst på plan.
Ramón Calderón och Joan Laporta är två rejält impopulära klubbpresidenter som kommer att få svettas ymnigt framöver.
Transferfönstret stänger i natt, och både Real Madrid och Barcelona känns näst intill oförberedda.
Själv var jag i A Coruña i går (var själv tvungen att kolla upp namnet, tydligen heter det ”La Coruña” på spanska och ”A Coruña” på det lokala galiciska språket).
Real kan helt enkelt inte vinna här
Jag gick den fantastiska strandpromenaden runt Ensenada del Orzán-bukten upp till en av Europas vackrast belägna arenor, den som på tidningen As förstasida igår benämndes som ”Fortín Riazor”.
Det är här som Real Madrid helt enkelt inte kan vinna.
Innan det ens gått 90 sekunder av matchen var det alldeles uppenbart att de inte skulle göra det den här kvällen heller.
Lille högerbacken Laure – ratad av moderklubben Real Madrid – kämpade in ett inspel. Mista slet sig framför sin försvarare och stötte upp bollen i ribban.
Deportivo gjorde matchen till sin, tacklade åt sig bollen och löpte fram ytorna.
Real Madrid var så bleka att de fick de helvita dräkterna att se ut som liksvepningar.
Guti fegade ur, Robben tog felbeslut, Higuain var sitt allra mest meningslösa jag och Raúl spelade som om han sett ett spöke.
Och det hade han ju.
Han har aldrig kom hem härifrån Riazor som segrare, Madrids lagkapten, trots att han nu påbörjat sin femtonde a-lagssäsong.
Inte ett enda offensivt alternativ
Efter att Mista enkelt fick nicka in 1-0 efter 25 minuter sneglade jag för första gången mot bortalagets bänk.
Det var rena chocken. Där fanns inte ett enda riktigt offensivt alternativ. Där fanns en speluppläggare, en bollvinnare, en målvakt och fyra backar.
Van der Vaart var avstängd, Robinho mentalt frånvarande, Saviola och Sneijder skadade, Baptista och Soldado sålda – och kvar fanns absolut ingenting.
Ruud van Nistelrooy gjorde såklart mål på det enda läge han fick, men Real Madrid var aldrig nära att ens ta poäng.
När jag gick till hotellet bland massorna som vrålade om ”SuperDepor” hade vindarna utifrån Atlanten börjat friska i rejält.
Det är farvatten som avslöjar fuskbyggen, det här. Förutsättningarna är förrädiska, strömmarna starka.
Den som inte tätar sina läckor, den krossas mot klipporna och sjunker.