Räddad - av sin pappas njure

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-11-27

Nära att dö - nu siktar Peter på Finnkampen

- Hade det inte varit motvind hade jag sprungit på 10,50 i år.

Är det nån som ska snacka om motvind så är det en av Sveriges mest lovande sprinters - Peter Johansson.

För ett år sedan var han dödssjuk. Pappans njure räddade honom.

Peter Johansson, 22, torde vara världens snabbaste människa med tre njurar. Hans otroliga historia börjar påsken 1999. Under ett träningsläger på Gran Canaria drabbades han av inflammation i blodkärlen.

- De gick sönder och läckte, det gjorde mycket ont, säger Peter Johansson.

Inflammationen spred sig till njurarna efter två-tre veckor och läkarna förbjöd honom att träna.

Efter två år, när Peter hade flyttat till Göteborg för att studera, sa läkarna att han kunde börja träna igen. Hans njurar skulle inte bli sämre av träningen. På grund av de immunnedsättande medicinerna han tog var han tvungen att träna på förmiddagarna när det var så lite folk som möjligt i hallen.

Ny njure eller dö

Det blev ingen inomhussäsong 2001-02, men på sommarens första träning sprang Peter på 10,95. Innan han blev sjuk hade han sprungit på 11,20.

- Men sedan blev mitt blodvärde sämre. Det var nere på 90 mot normala 140.

I augusti i fjol meddelade läkarna att Peter måste ha en ny njure, annars skulle han dö. Hans njurkapacitet var nere på sju procent.

- Först fick jag gå på dialys, innan jag fick en njure av min far den 30 oktober i fjol, säger Peter.

Trots att Peter nyss fått en njure intransplanterad satte han höga mål med årets säsong. Han ville komma med till Finnkampen. På SM i Norrtälje tog han sig till final både på 100 och 200 meter.

- Jag har inte ork att springa 200 meter ännu även om det nog kan bli min bästa gren. Nu tar jag slut efter 150 meter.

I 200-metersfinalen slutade han sexa (sist)...

- ...och på 100 meter spände jag mig och slutade sjua. Ändå var jag bara fem hundradelar från att bli trea.

En tredjeplats som troligen inneburit en plats i Finnkampen. Men nästa år är målet givet:

- Jag ska med till Finnkampen, och ta medalj på SM både på 100 och 200. Sedan ska jag springa på 10,50.

Blickar Peter längre fram ser han:

- EM 2006 här i Göteborg, det är ett delmål.

Det blåser inte motvind för Peter Johansson längre, varken i livet eller på friidrottsbanan.

Johan Flinck

Följ ämnen i artikeln