Stavhopparen Tim Lobinger är död

Uppdaterad 2023-02-17 | Publicerad 2023-02-16

Tim Lobinger var en stavhoppare i världsklass – som drabbades av cancer.

Nu har han dött – vid 50 års ålder.

– Det kändes i hjärtat, säger Stefan Holm till Sportbladet.

Tim Lobinger tillhörde den absoluta världstoppen under tio år, där han som första tysk någonsin klarade drömgränsen på sex meter. Innan han avslutade karriären 2006 tog han ett IVM-guld och tre EM-medaljer inomhus.

2017 tog livet en mörk vändning då han diagnostiserades med Leukemi. Senare friskförklarades tysken, men förra året meddelande han att cancern var tillbaka. Obotlig.

– Jag blir inte längre bättre. Cancern är för aggressiv. Samtalen med barnen är tuffa. De vet hur illa däran jag är, sa han till tidningen Bild.

Tim Lobinger vann tre EM-medaljer i stavhopp utomhus.

Avled i familjens närhet

På läkarens inrådan började han och familjen planera för 50-åringens begravning. Nu har han avlidit.

”Tim Lobinger gick bort den 16 februari i München vid 50 års ålder efter allvarlig sjukdom. Den före detta stavhoppslegenden somnade lugnt in i en liten cirkel, han förlorade inte kampen, utan vann den på sitt sätt. Vi ber er avstå från ytterligare medieförfrågningar till förmån för familjen”, säger familjen Lobinger i ett uttalande via Bild

På sociala medier minns idrottsvärlden Lobinger.

Även Emil Forsbergs klubb Red Bull Leipzig, där Lobinger var fystränare mellan 2012 och 2016, utrycker sin sorg.

Våra djupaste sympatier går till hans familj och vänner. Vila i frid, Tim”, skriver de.

Stefan Holm tävlade parallellt med tysken och blev tagen av beskedet.

”Ingen tävlade så intensivt som honom”

– Jag visste att han varit sjuk länge…men jag vet inte. Det kändes i hjärtat, säger han till Sportbladet.

Tim Lobinger  tävlar i Köln.

Hur var er relation?

– Vi var väl inte kompisar direkt och pratade inte så mycket med varandra, men vi var alltid med tillsammans på galor och mästerskap.

Vad minns du av honom?

– Han tävlade oerhört mycket. Ingen tävlade så intensivt som honom. Vi vann inomhus VM båda två i Birmingham 2003, vi tävlade väldigt mycket på samma ställe, på galor och mästerskap. Han var en av få som gjorde sex meter på den tiden, så han stack ut.

Vilka tankar kommer upp?

– Man känner att det är någon man känner, det är konstigt det där. Det var ingen person som man tänkte på dagligen. Jag trodde inte att jag skulle bli så berörd som jag blev. När beskedet väl kommer så kändes det i hjärtat.

Följ ämnen i artikeln