Storfavoriterna som inte pallade trycket

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-08-26

Lars Nylin listar friidrottsvärldens största favoritfloppar genom tiderna

alla floppade Sergej Bubka, Jelena Isinbajeva och Linford Christie platsar på Lars Nylins lista över storfavoriterna i friidrottsvärlden som floppade.

Friidrotts-VM har avslutats för den här gången.

Jamaica dominerade med Usain Bolt i spetsen.

Tyvärr kommer världen även ihåg en del foppar, så Sportchansens listmakare Lars Nylin fick uppgiften att lista tidernas tio största stjärnfloppar i friidrottens värld.

Även några svenska bubblare finns med på topplistan, som stjärnorna nog helst vill glömma.

10) Ricky Bruch, OS 1976

I Sverige var Bruch världens festligaste diskuskastare. Möjligen också den bäste. Han trodde själv främst på det senare påståendet och lämnade OS 1976 i tårar sedan han missat kvalet.

9) John Thomas, OS 1960

Den unge Thomas hade tagit höjdhoppet in i den nya tiden och höjt världsrekordet med en halv decimeter till 2.22. Men det hjälpte inte när bland annat ryssen Valerij Brumel snodde Thomas på hans givna guld i Rom.

8) Jim Ryun, OS 1968

Amerikanerna såg världsrekordhållaren Ryun som världens bäste medeldistansare. Men makterna var inte med presbyterianen från Kansas. I OS 1968 knockades han av kenyanen Kip Keino och den höga höjden i Mexiko City. 1972 i München trippades han i försöken och slogs ut på favoritdistansen 1 500 meter.

7) Blanka Vlasic, OS 2008

Efter 34 raka segrar skulle kroatiskan få sitt OS-guld. Ett världsrekord på kuppen kändes som en formsak. Då klev en glasögonförsedd dark horse från Bryssel in i fågelboet i Beijing. Tia Hellebaut vann och Vlasic får fortsätta sukta efter sin mest eftertraktade titel.

6) Linford Christie, OS 1996

Den engelske olympiske titelhållaren på 100 meter fick en snöplig sorti efter två tjuvstarter vid finalen i Atlanta.

5) Hicham El Guerrouj, OS 2000

Marockanen föll med 400 meter kvar av 1 500-metersfinalen vid OS 1996. Fyra år senare lurades världsrekordhållaren, på ett vid det laget, mer eller mindre utdelat guld efter att ha förlorat spurten mot killen som i vanliga fall var hans hare, kenyanen Noah Ngeny.

4) Jelena Isinbajeva, VM 2009

Ni såg det själva. En av de största förhandsfavoriterna i Berlin, gulddrottningen från Volgograd, föll på stavhoppets klassiker: alltför kaxig ingångshöjd.

3) Mary Decker, OS 1984

Ett halvdussin världsrekord på långdistans och dubbla VM-guld 1983 gjorde Mary Decker till storfavorit i en haussad final på 3 000 meter vid hemma-OS 1984. Men en barfotalöpare från Sydafrika, Zola Budd, satte tillfälligt stopp för de nationalistiska orgierna. Budd gjorde något som östgötar kallar ”snarskank” på Decker som föll ur guldstriden.

2) Dan O'Brien, OS 1992

Tiokampsgiganten O'Brien hade satt ett mäktigt världsrekord och i lagkamraten Dave Johnson fanns en häftig utmanare. Tyckte skoföretaget Reebok som sjösatte mångmiljonkampanjen ”Dan & Dave”. Marknadsföringen gick sisådär efter att O'Brien inte ens tog sig till spelen i Barcelona. Han missade ingångshöjden i stav vid OS-kvalet.

1) Sergej Bubka, OS 1992

Den lille tsaren från Ukraina var fullständigt oslagbar i stavhopp. När det inte gällde OS. Då drabbades han med undantaget 1988 av kosacknerver, skador och bojkotter. Vid OS i Barcelona var dock allt serverat. Varefter Bubka rev ut sig på ingångshöjden.

Svenskbubblare:

Bengt Nilsson, 1956

Ångermanlänningen ”Benke” hade tagit EM-guld 1954 och nosade med sina 2.11 vid världsrekordet när det blev dags för OS i Melbourne 1956. En halvskadad Nilsson klarade inte ens kvalhöjden.

Kjell Isaksson, 1972

I början av 1970-talet drabbades Sverige av stavfeber. Hetast var en före detta bowlare från Sundbyberg. Denne hade innan OS i München slagit världsrekordet vid flera tillfälen och doftade nu svenskt guldhopp. Väl på plats i Bayern var Isaksson inte lika högflygande och slogs ut i kvalet.

Ann-Louise Skoglund, OS 1984

I en bojkottdrabbad final på 400 meter häck var Europamästarinnan från Värmland en given guldkandidat. Trodde vi svenskar. När den krassa verkligheten visade sig kom Skoglund femma.

Kjell Bystedt, OS 1988

Släggkastaren från Västerås slog 1988 svenskt rekord och tjatade sig mer eller mindre till en OS-biljett. Bystedt var väl på plats i Seoul övertygad om medalj. I kvalet placerade han samtliga tre kast i släggburen.

Patrik Bodén, diverse mästerskap 1990-2000

Värmlänningen blev 1990 vår senaste manlige världsrekordhållare med 89.10 i spjut. Det året tog han EM-brons, varefter hans karriärkurva antog formen av ett flackt spjutkast. År 2001 avrundade Bodén med att vid VM i Edmonton ännu en gång missa i kvalet.