Leifby: Kommer ni palla det här?
1-1 i serien och MINST tre matcher kvar att spela.
2-1 till AIK, 1-1 i serien och 4-6 hjärtrytmrubbningar i varje period.
Det här kommer att bli en lång matchserie.
På många sätt.
Efter de tre inledande matcherna (första matchen var ju två matcher lång) mellan AIK och Karlskrona behöver man inte bada bastu med Torgny Bendelin och Tommy Töpel för att räkna ut att den här serien kommer att bli en rysare hela vägen fram till april.
Ja, den sista matchen spelas 31 mars, men vid midnatt blir det 1 april.
Det är en ångest-ynnest att få följa den här kramande kampen.
Och en befrielse att slippa göra det med sympatier.
Spelade bestialisk hockey
Det ”Ben-Hur”-långa suddenavgörandet i Karlskrona i lördags innebar att spelarna bara fick göra några intervjuer, duscha av sig och äta en smörgås innan det var dags att byta om igen för match på Hovet.
AIK tvingades göra det utan sin förstemålvakt Gustaf Lindvall och stjärnspelare Robin Kovács.
Några timmar före nedsläpp meddelade disciplinnämnden att pojken med guldgallret stängs av i fyra matcher (varav en omvandlas till bot) och kan vara tillgänglig först i en match fem.
Allt det där, plus ett rasande Hovet i ryggen, gjorde att AIK kom ut och spelade bestialisk hockey i den första perioden mot Karlskrona.
De svarta hade bestämt sig för att spela tung, fysisk powerhockey och det small överallt, hela tiden – och efter varenda avblåsning.
Efter nio minuter var skottstatistiken 9-1, sargen bågnade och KHK såg inte ut att tycka att det var drömmen.
AIK fick det där förlösande 1-0-målet till slut, det dröjde till i början av mellanakten, men när det väl kom var det både logiskt och rättvist på mer än ett sätt.
Heliga Birgitta eller Liemannen
Robin Gartner avslutade den första perioden med att crosschecka AIK-kaptenen Christian Sandberg rakt över tandköttet och kom undan med två minuter.
Situationen granskades i efterhand och kan komma att anmälas och jag förstår att AIK-supportrarna skrek att domarna var ett par jäv... att domarna var dumma.
I den hockeyallsvenska finalen fick Eric Norin 5+20 (och ett match penalty) för en crosschecking mot den knästående Tingsrydsspelaren Denny Kearney.
Det i kombination med den tuffa avstängningen på Robin Kovács, och allt grisande och gruffande efter varje avblåsning, skapade en stämning inne på Hovet som mycket väl kan innebära att det införs en 15-årsgräns när den här serien ska avgöras.
Det kan inte vara lätt att vara spelare när domare och disciplinnämnd är så inkonsekventa i sina beslut.
I en match är det heliga Birgitta som i dömer, i nästa är det Liemannen, och i vissa matcher är det skiftavlösning redan i periodpauserna.
Jag försvarar inte Robin Kovács tackling på något sätt, men det verkar inte finnas någon tydlig linje i hur man ska bestraffa de här tacklingarna och tilltagen.
Mats Wennerholm, min Bladet-kollega som har bevakat ishockey sedan OS i Antwerpen 1920, tyckte Kovács avstängning var helt i sin ordning.
Mike Helber, Nordamerika-fostrad C More-expert som varit en aktör i svensk ishockey sedan 1992, tyckte att straffet var alldeles för hårt.
Vi andra dödliga, som älskar ishockey och som bara ser en 80-90 matcher per säsong, får känslan av att det är tombolan avgör.
Bertil fyra – FYRA matcher.
Sätter lätt en tjuga
Nåja.
AIK avgjorde (skulle det visa sig) matchen med två minuter kvar av andra perioden.
Karlskrona fick en knäpp, pressade ned AIK djupt i egen zon och höll sig kvar där i sju minuter, ungefär, innan de totalt utschasade AIK-spelarna kunde få pucken ur egen zon.
Marcus Jonsson täckte skott och vann puck, 99 spelare av 100 skulle ha dumpat den djupt och åkt till båset och spytt.
Jonsson?
Han höll i, pinnade in i offensiv zon och chanssköt 2-0 med ett skott som Johan Holmqvist borde ha tagit.
Karlskrona reducerade med drygt sju minuter kvar och var bara en studspuck ifrån en förlängning.
1-1 och den här serien står och väger igen.
Jag vågar inte tippa vilka som tar det till slut – men jag sätter lätt en tjuga på att den går till sju matcher.
Och att vi kommer att behöva ett bladmått för att urskilja en vinnare.