”Meningen att jag skulle göra den här resan”

Malin Wahlberg

Martine Wrights ben sprängdes bort i terrordådet – tävlar i London mot alla odds: ”Är lyckligt lottad”

LONDON. Självmordsbombaren sprängde sig i luften bara meter från henne.

Martine Wright över­levde terrordåden i London ­mirakulöst –men förlorade sina ben.

Nu tävlar hon i det mästerskap hon tänkte ­köpa biljett till.

– Jag tror att det var ­meningen att jag skulle göra den här resan, säger hon.

Den 6 Juli 2005 kom beskedet. London hade blivit utsett att arrangera OS 2012 och staden var i ett glädjerus.

En av dem som firade var 32-åriga Martine Wright.

Utekvällen pågick länge och dagen efter vaknade Martine senare än vanligt.

Hon bestämde sig för att ta tunnelbanan till jobbet i stället för bilen som hon bru­kade.

Sen och stressad, med tankarna på spelen i London, hann hon precis hoppa på tåget innan dörrarna stängdes.

– Allt jag tänkte den morgonen var: ”hur fan ska jag få biljetter till det här?”, berättar Martine för AP.

Då hade hon ingen aning att hon själv skulle vara en del av spelen.

I vagn tre, där Martine ­satte sig för att läsa tidningen, fanns också Shezad Tan- weer. Han hade inte deltagit i glädjeruset dagen innan. Han ville, och skulle, för­störa det.

52 människor dog

Klockan hade slagit 08.50 när det exploderade på tåget som befann sig mellan Liverpool Street och Aldgate. Självmordsbombaren Shezad Tanweer hade smällt sig själv och hela tunnelbanevagnen i luften. Samtidigt ­exploderade två bomber på två andra tåg i centrala London, och en timme senare en till ombord på en dubbeldäckare.

Ungefär samtidigt som den fjärde bomben kunde Martine, som sista person, evakueras ur det som återstod av Circle-linjens vagn tre.

Då var 52 andra redan ­döda.

Martine satt bara meter från Shezad Tanweer och minns en ljusblixt när bomben exploderade. I nästa ­sekund tittade hon upp på sin nya vita sko dränkt i blod.

Martine förlorade tre fjärde­delar av allt blod och kroppen svällde till dubbla storleken på grund av skadorna. När hennes syskon kom till sjukhuset kunde de inte känna igen henne.

Efter tio dagar i koma vaknade Martine till slut upp.

Hon hade förlorat sina ben. Men hon hade sitt liv.

– Alla har en historia från den dagen. Du vet, hur de nästan hann med det tåget. Eller hur de satt fyra vagnar längre bak. Eller hur de steg av tidigare...

Men Martine hann med tåget. Hon satt i den vagnen och hon steg inte av tidigare.

Vägen tillbaka blev lång. Men hon gav aldrig upp.

Hon lärde sig att flyga, åka skidor, gifte sig och fick barn. Sedan blev hon kär– i sittande volleyboll.

Hon hade provat flera olika sporter tidigare, men ingen som den här.

– Den är verkligen briljant. Det är en unik sport, jag tyckte att det var rätt befriande att kunna gå in på planen och utöva en sport utan några hjälpmedel, som en rullstol, säger hon.

För tre år sedan blev hon uttagen i landslaget. I fredags deltog hon i de spel hon så gärna ­velat se.

”Det skulle hända”

Laget har bara spelat tillsammans i två år och Storbritannien väntas inte vara med och slåss om medaljerna i Paralympics.

Men Martine har redan vunnit.

– Jag känner mig lyckligt lottad. Det finns ingenting som jag kunnat göra för att stoppa det som hände den där dagen. Det skulle hända – och kanske skulle det hända för att det alltid var meningen att jag skulle vara där jag är i dag.

BOMBERNA LAMSLOG LONDON – DET HÄR HÄNDE

London – 7 juni 2005

10.15: Polisen berättar att man fått rapporter om en explosion i Londons finansdistrikt, i området kring Liverpool station.

10.53: Polisen berättar att följande platser har drabbats: Aldgate station nära tågstationen vid Liverpool station, Edgware Road och King´s Cross i norra London, Old Street i finansdistriktet och Russell Square i centrala London, nära British Museum.

11.57: Storbritanniens premiärminister Tony Blair stannar på G8-mötet i Skottland, men håller ett tal senare under dagen.

12.15: Polisen bekräftar att minst sex explosioner har ägt rum i London och att 52 människor har mist livet.