Yankees får New York att explodera

Per Bjurman

Bjurman: ”Jag älskar det”.

NEW YORK. Ondskans imperium har slagit tillbaka.

Och jag älskar det.

Att få vara i New York när Yankees ska spela i World Series, och hela stan blir förhäxad av baseboll-feber, är en fantastisk ynnest.

Om man gjorde en lista över de mest klassiska New York-symbolerna skulle den förstås inkludera gula taxibilar, Frihetsgudinnan, pizza-slicar, röda brandposter, Ramones, strykjärnshuset, Woody Allen och skyskrapor.

Men i topp måste man faktiskt placera New York Yankees.

Med sin historia, sin myt, sina fram-gångar, sin kaxighet, sin världsberömda logga och sina oändliga rikedomar har det älskade – och hatade – baseboll-

laget från Bronx blivit en upplöslig del stadens själva väv, av dess kontext, av det som ÄR New York.

Nu har denna veritabla institution efter fem år av tandgnisslande besvikelser, och en nervös American League-final mot Los Angeles Angels, blivit klar för den stora finalen – blygsamt kallad World Series – och jag ljuger inte när jag säger att New York fullkomligen rister av upphetsning.

Trångt vid bardiskarna

Det kommer inte att handla om annat än finalserien mot Philadelphia Phillies de kommande veckorna. Även nu går det förstås att äta middag på Elaine’s, promenera i Central Park och rumla på klubbar i Meat Packing District – men vill du ha en konversation med en local som sträcker sig förbi inledande artighetsfraser gäller det att ha något att säga om CC Sabathias grymma pitch-sviter under serierna mot Red Sox och Angels, om ”A-Rods” förbluffande höstform och om George Vaccaros förstklassiga krönikor i New York Post.

Och den som förväntar sig en plats vid bardisken under matchkvällarna får en tråkig överraskning. Fuck, vi har Yankees i World Series – ALLA kommer att stå runt de offentliga tv-apparaterna.

Att Bronx Bombers också är ett genuint hatat lag förtar ingenting. Tvärtom. Yankees-fans är stolta över sin förmåga att provocera omvärlden och flinar i allmänhet glatt när öknamn som ”The Evil Empire” kommer på tal.

Så kallas den famöse – och Seinfeldbekante! – ägaren George Steinbrenners organisation för att den alltid varit arrogant och överlägsen och så snuskigt förmögen att den kunnat köpa allt den önskat.

Det senare retar resten av USA – och de just nu mycket olyckliga individer som håller på lokalkonkurrenten New York Mets – till vansinne.

Yankees – med 26 titlar under

bältet – är USA:s Real Madrid, multiplicerat med hundra, och köper alla spelare de vill ha.

Lönetak, visst, det finns. Men Steinbrenner-familjen skiter i det och tar böterna istället.

Madonnas ex-lover

Så länge stjärnorna gör rätt för sina obscena löner har fansen inga problem med den taktiken– de ser det mer som givet att de bästa spelarna ska lira med bästa laget. Och i år finns det mycket lite att invända mot därvidlag. Till och med Alex Rodriguez , ”A-Rod”, presterar i år. Big time. Han är USA:s störste sportstjärna och tjänar 33 miljoner dollar – 230 miljoner kronor – per säsong. Tidigare har han varit känd för att vika ner sig när det blivit höst och slutspel. Men i år är det Madonnas tidigare lover som vid flera tillfällen klivit in i avgörande lägen och räddat laget med sin monstruösa sving.

Derek Jeter, som får nöja sig med 21 miljoner dollar, har inte alls varit lika bra. Men det spelar ingen roll. Han är folkhjälte och älskad ändå.

Liksom nämnde Sabathia. Och Andy Pettitte, som pitchade så furstligt i sjätte bataljen mot Phillies. Och veteranen Mariano Rivera, som sen gick in och stängde den matchen. Och Teixeira och japanen Matsui och alla andra superstars...

Personligen ser jag det som att dröm besannas nu. Det ska bli så fruktansvärt, fruktansvärt häftigt att få vara med när världens bästa stad sätts i brand.

Som det heter överallt just nu:

Let’s go, Yankees!