Förlust – då är krisen total...
BERN. När Lettland krossade Frankrike med 7–1 i går försvann alla livlinor för Bengt-Åke Gustafsson.
Och blir det ett nytt landslagsfiasko i Schweiz måste Svenska Hockeyförbundet trycka på larmknappen.
Tre hockey-VM på fyra månader – och tre fiaskon.
Jag hade inte räknat med det här då jag åkte ner till Bern.När jag åkte hit på ett VM senast skrev vi 1990 och det är nitton år sedan. Då visste jag och alla andra på förhand att svenskarna spelade för en andraplats.
Sovjetunionen var så överlägsna att de bara trampade på gasen när de behövde. De vann inte grundserien men i slutspelsserien på fyra lag vann de tre raka och hade målskillnaden 15–1 på tre spelade matcher efter 3–0 mot svenskarna, 7–1 mot Kanada och 5–0 mot dåvarande Tjeckoslovakien.
För de gamla sovjeterna var alla motståndare blåbärsnationer. Men Sverige blev faktiskt tvåa här i Bern den gången, även om jag åkte hem med en axelryckning och det enda jag kunde glädja mig åt var att jag fått Kenta Nilssons gamla begagnade skridskor med mig i bagaget.
Guld förut var som sju rätt på Lotto
Jag hade sett fram emot några ryssvängar på uterinken hemma. Men så ringde Kenta två veckor senare och krävde tillbaka skridskorna. Han skulle spela en uppvisningsmatch i Japan och hade inga andra grillor som var inkörda.
Inte ens det fick man vara glad över.
Men att se Tre Kronor ta guld på den tiden var ungefär som att få sju rätt på Lotto. Svenskarna levde i spannet 2–4 på alla VM-turneringar och VM-guldet i Wien 1987 var bara undantaget som bekräftade regeln.
Nu riskerar svenskarna att åka tillbaka till 30-talet resultatmässigt i VM.
Så vad har hänt? Det är väl det Svenska Ishockeyförbundet måste utreda efter den här säsongen.
Här har vi haft några av de bästa svenska spelarkullarna någonsin. Inför sommarens NHL-draft i Montreal toppar åtta svenskar rankningen bland europeiska spelare och det finns sjutton svenskar bland de trettio 18-19-åringar som anses mest talangfulla i hela Europa.
Ändå blev våra Småkronor krossade i JVM-finalen mot Kanada i Ottawa i början av januari.
J18-landslaget – ledda av Stephan ”Lillis” Lundh – var favoriter i J18-VM i USA. De blev femma.
Och i vintras blev både HV 71 och Linköping – 2008 års svenska SM-finallag – nästan hånfullt utklassade av ryska, tjeckiska och schweiziska klubblag i Champions Hockey League.
Vi överlever inte en kvartsfinal
Och nu Tre Kronor.
Skulle Sverige förlora mot Schweiz i dag krävs att Svenska Hockeyföbundet tillsätter en krisgrupp.
Arbetsnamnet är redan klart: ”Sämst när det gäller”.
Och även om Sverige slår schweizarna i dag så känns det mer som en tillfällig dödsryckning. Jag tror inte Sverige överlever en kvartsfinal oavsett om det blir Kanada, Tjeckien eller Finland.
Jag hade den magkänslan redan innan VM startade och det beror kanske på att jag följde både hockeyns Champions League och JVM.
Nu måste jag erkänna att de så kallade blåbären närmat sig stornationerna. Lettland har fått ett lyft av nya ryska ligan KHL och att de kunnat samla två tredjedelar av sitt landslag i nya KHL-laget Riga.
Schweiz har jobbat tålmodigt i år efter år och byggt upp en spelmodell som plankats från Sverige.
USA har 23 ordinarie NHL-spelare i sin trupp.
Tjeckien har Jagr och har även lockat New Jerseys skyttekung Patrick Elias till VM.
Ryssarna har ett landslag redan på hemmaplan sedan KHL startade.
Och vad har Sverige? Jo, vi har ett helt landslag som fortfarande spelar Stanley Cup-slutspel.
Det är väl det bästa betyget jag kan sätta på svensk hockey just nu.
Och att Sverige kommer att få ett kanonlag till OS i Vancouver om tio månader.
Mina tankar är redan där.