Niva: Förväntningsballongen som värdlandet pumpat upp sprack i går
BASEL. Fem år av förberedelser, förhoppningar och förväntningar i ena vågskålen – 90 motiga minuter i den andra.
Gissa vilket som väger tyngst?
För hundratals miljoner människor var det här dagen då EM började.
För Schweiz var det dagen då turneringen tog slut.
Våren 2003 sedan skrev den schweiziske förbundskaptenen Kubi Köhn en rapport som han lämnade in till förbundsstyrelsen.
De första orden i texten var:
–?Schweiz – Europamästare 2008.
I mer än fem års tid har schweizisk fotboll arbetat mot ett enda mål, mot en enda dag.
Den dagen – den domedagen – kom i går.
Just nu läser jag ”Hopp Schwitz”, en ny bok om det schweiziska landslaget.
Undertiteln är ”Fussball in der Schweiz oder die Kunst der ehrenvollen Niederlag”. Fotboll i Schweiz, eller konsten om ärofyllda nederlag.
Författaren visste vad han skrev om.
Givetvis slutade även den största dagen i schweizisk fotbollshistoria med ett ärofyllt nederlag.
EM – en skoningslös turnering
Ett lag ville vinna EM-premiären – och det var inte det lag som lyckades.
Tjeckernas Karel Brückner valde att basera hela sin matchplan på ett defensivt inriktat femmannamittfält som blockerade planen.
Köbi Kuhn satsade som kontrast på en dynamisk fyra med en medelålder på 22,5 år.
Schweiz dominerade matchen.
De ville framåt, de skapade chanser, de vaskade fram straffsituationer och de träffade ribban.
Vad hjälper det?
EM är en skoningslös turnering. En enda defensiv kommunikationsmiss förstörde fem års uppbyggnadsarbete.
Den där rapporten är värdelös nu, Köbi Kuhn. Schweiz kommer inte att bli Europamästare 2008. Med 90 procents säkerhet kommer ”Die Nati” att bli utslagna redan i gruppspelet.
Hörde ni ljudet när Alexander Frei knackade sönder sitt knä? Eller när Johan Vonlanthen prickade målramen?
Det var ljudet av en enormt uppumpad förväntningsballong som sprack.
Vet ni när det senast hände att ingen värdnation gick vidare från gruppspelet i något av de två stora fotbollsmästerskapen?
Nej, det gör ni inte – för det har aldrig någonsin hänt. Inte en enda gång under alla de 78 år som VM och EM har spelats.
När jag åkte från St. Jakob-Park så var Basels gator tomma och tysta. Det regnade. Ölglasen på marken antydde att det hade varit ett rejält party här, men att festen nu var slut.
För de två värdnationerna kan EM 2008 bli tidernas antiklimax.
För oss andra blir det garanterat en underbar berg-och-dalbana oavsett vilket, och vi fick en händelserik öppningsdag direkt.
En ny hjälte föddes i går
I min krönika i går utlovade jag nya hjältar och nya berättelser.
EM-premiären gav både och.
24-årige Vaclav Sverkos gjorde landslagsdebut så sent som för tio dagar sedan.
En kvart efter att han blivit inbytt så avgjorde han matchen, och firade genom att maniskt hamra sig själv på sin högra underarm.
För drygt två år sedan skulle Sverko ha blivit pappa, men strax före födseln dog den tilltänkta sonen.
Nu lever hans namn kvar genom tatueringen ”Maxim” på Sverkos högerarm.
Portugal då?
Jo, de är riktigt bra – men de som inte kände till det inför matchen mot Turkiet har inte följt den europeiska fotbollen särskilt väl.
Det enda Portugal saknar är och förblir en effektiv center och en stabil målvakt. Individuellt sett har bara Frankrike och Spanien bättre trupper.
I går gjorde de rödgröna vad man kunde förvänta sig, varken mer eller mindre.
Den övre halvan av turneringen ligger uppdukad för en semifinal mellan Portugal och Tyskland.
Det vore en överraskning om det inte blir så, snarare än tvärtom.