På turné bland gamla fiender

JÖNKÖPING. När stadens store son avled i en flygolycka visade det sig att alla sörjde honom.

Kommunens flaggor hissades på halv stång. På gatorna stannade folk och deltog i en tyst minut,

I dag är det exakt 50 år sen FN:s generalsekreterare Dag Hammarskjöld dog i en flygolycka. Hela Jönköping och hela Sverige sörjde honom.

vänner En härlig gruppbild – men annat var det förr när förolämpningar delades ut till höger och vänster.

Jag var åtta år då.

Jag minns det på samma sätt som jag minns när John F Kennedy sköts. Min pappa tystnade i flera dagar. Min mamma grät.

Även den här veckan stannade alla upp i Jönköping. Människor. Bilar. En tyst minut. Alla kommunens flaggor på halv stång.

Det fanns dock en viktig skillnad mellan Stefan Liv och Dag Hammarskjöld.

Stefan återvände alltid till Jönköping. Hammarskjöld

aldrig. Han flyttade – sen kom han aldrig tillbaka.

Nu är Stefan Liv hemma igen och för alltid inskriven i Jönköpings kollektiva medvetande. Alla kommer att minnas de här dagarna då en hel stad och ett helt land sörjde en ovanligt snäll hockeymålvakt.

Det har varit mycket memory lane för mig den här veckan.

Jag har varit på turné med Floskeltoppen. Det har kommit en ny bok med sammanställningar av godbitar från topplistan.

Påminde om hatet

Jag har gjort sex radioshower och en tv-show och pratat om boken med det stolta namnet ”Sportgrodor De Luxe”.

Jag har inte träffat så många gamla fiender på länge.

Allra festligast var det inne på Mix Megapol där jag togs emot av en löddrig Anders Timell och Clas Runheim och Gry Forsell.

Jag påminde Anders och Clas om hur mycket vi hatat varandra i media genom åren.

Jag gav Clas det ironiska Kent Finell-priset en gång. Han gick till frontalangrepp mot mig i Metro och skrev:

”Jag själv är en av dem som verkligen undrar vad det är för stor kunskap som Anrell egentligen besitter? Med tanke på utrymmet han får måste den vara enorm.” Nu hade vi rasande trevligt. Clas mindes allt han skrivit.

Anders Timell, däremot, mindes ingenting. Kanske lika bra det när man är några dagar från att äntra scenen med pinupporna Martin Stenmark och Frank Andersson i ”Ladies night” – det mest österogenstinna projektet i svensk nöjesindustri sen nån desperat galning uppfann Julio Iglesias.

– Tänk, så många elaka påhopp som finns i det här rummet, sa jag.

– Nä, jag har aldrig varit elak mot dej, sa Timell.

– Nåja, du sa i en tv-panel att du av princip var emot allt som Lasse Anrell är för, påminde jag honom.

– Javisst, ja, sa han och slog skamset ner blicken.

Jag hade varit taskig mot honom själv så det var ingen big deal. Kallade väl honom nåt fisigt när han var caddy åt Richard S Johnson.

”Det var inte snällt”

Vi undvek ämnet Ladies night. Hade tänkt säga nåt om att de som kom på idén att placera honom där var lika knäppa som om nån kommit på idén att placera en burkabrud som playmate.

– Sen har du haft Lika som bär med mej och Puyol. Det var inte snällt, sa Timell.

– Men du ser ju ut som Puyol, sa Gry Forsell.

– Jag vet..., sa Timell.

Gry, däremot, har jag aldrig sagt eller skrivit ett ont ord om.

Sen var det Robert Aschberg i radio. Två timmar med en massa dårar som ringde in.

Aschbergs bisittare – 26-åriga Sepideh Sajadi – sa att hon var rädd för mig hela sin barndom.

Vem var inte det, tänkte jag.

Sen var det tv och min gamle trätosyster Adam Alsing i TV3.

In i studion vällde Frank Andersson och Martin Stenmarck och om inte de var snygga nog så var Carin da Silva där också.

Henne nobbade jag i Let´s Dance häromåret. Smart. Där vällde Frank Andersson in i stället och tog för sig.

Idol-Daniel Breitholtz var hos Adam också men han var visst inte där för att han var snygg.

– Jag har lärt dej allt du kan om hur man är elak i en musikjury, sa jag.

Adam Alsing frontade jag första gången 1991 när han gjorde Tur i kärlek med Agneta Sjödin.

– Sparka ut Adam ur rutan, Agneta, skrev jag.

Sen skrev jag elaka recensioner varje år om hans programlederi i Fotbollsgalan i TV4.

Nu hade vi hur trevligt som helst. Pratade sportgrodor och hans favorit var Mark Drapers ”Jag skulle vilja spela för en italiensk klubb, som Barcelona.”

Frank Andersson kom in och jag berättade inte att det var jag som på tidigt 80-tal gjorde förstasidan och löpsedeln i Aftonbladet där det hävdades att han köpt ett VM-guld.

Det fick Aftonbladet fan för. Fick be om ursäkt och inrätta en fond för bättre sportjournalistik.

Jag kanske skulle ansöka om lite pengar där...

Lasses lista – veckans 5 hetaste svenskar

Christian Bäckman

Gjorde årets första mål i elit­serien – ett charmlöst vådaskott som letade sig hela vägen in i Växjös mål.

André Pops

Utsågs till bästa program­ledaren i tv. Helt rätt. Hade jag fått nominera hade dock Jenny Modin varit med.

Tommy Salo

Allsvenskan i hockey har startat – och nu vill vi att du äntligen fixar den där elitserieplatsen, Tommy.

Benny Andersson

Sa hos Skavlan att han inte kan tänka sig att bo i ett land där man inte vet vem Kuppern Johannesen är. Stort.

Marcus Hellner

I vintras var han mannen som räddade våra helger – nu inleder han säsongen med en skada i knät. Inte bra.