”Kanada var lika överlägsna som gamla Sovjet...”
Sportbladets Mats Wennerholm: För mig är Crosby VM:s MVP
PRAG. Sidney Crosbys leende sa det mesta.
Kanadas vilda segerglädje sa resten.
VM betyder massor även för hockeyns verkliga superstjärnor.
Och speciellt då man har krossat Alexander Ovechkin och hans älskade Ryssland i en VM-final.
Pittsburghs lagkapten kom till VM med en dröm.
Att fullborda trippeln där han redan hade två OS-guld och en Stanley Cup-seger.
Det gick förmodligen enklare än han själv hade trott.
Tio raka segrar, 66–15 i målskillnad och totalt 17–1 på tre slutspelsmatcher.
Och även om Sidney Crosby inte kom med i något All Star Team, inte valdes till turneringens bästa forward och fick se Jaromir Jagr väljas till turneringens mest värdefulla spelare tror jag ingen var mer värdefull för sitt lag än Sidney Crosby.
Festade sig igenom VM
Jag kan köpa att Jaromir Jagr utsågs till turneringens MVP. Ett värdigt slut inför hemmapubliken i ett VM som varit magiskt.
Men jag tror ingen betytt mer för sitt lag än Sidney Crosby i den här turneringen. Bakom kulisserna, i omklädningsrummet, på isen, i båset. Som självskriven ledare.
Han fick ett Kanada som festat sig igenom fem raka VM-turneringar och åkt ut i kvarten varje gång att resa sig och sköta sig och vara så överlägsna att de enda jag kan jämföra med är gamla Sovjetunionen.
Jag har aldrig sett ett bättre Kanada i en VM-turnering.
Kanadas lagledning ska naturligtvis ha allt beröm för att de byggde ett så perfekt, talangfullt och spelskickligt lag av utslagna NHL-spelare att det såg ut som de var uppväxta på stor is. Det brukar vara ett klassiskt omställningsproblem, men årets Kanada var nästan bättre på stor is än på de mindre rinkarna på hemmaplan i NHL.
Ovechkin såg hålögd ut
De spelade ut Ryssland i finalen. De nästan förnedrade ryssarna.
Efter två perioder var skotten 29–6 och 4–0 i mål.
Ryske coachen Oleg Znarok såg ut som han hellre suttit på läktaren och coachat som han gjorde i finalen i Minsk i fjol efter bråket med Rikard Grönborg.
Och när jag ställde in kikaren på de båda båsen såg jag en ständigt leende Crosby och i det andra en hålögd Alexander Ovechkin som såg ut att inte ha sovit på tre dygn. Det kanske han inte hade heller. Han kastade sig på planet efter Washingtons förlust mot New York Rangers och landade i Prag 27 timmar efter slutsignalen.
Det hade han inte mycket för.
VM är alltså över för den här gången och jag kan bara konstatera att det är den överlägset bästa VM-turnering jag varit på. Alla publikrekord som går att slå har slagits. Det har varit fest på varenda match.
Det har varit riktiga fans på läktarna som skapat en mäktig ljudkuliss till matcherna. Inte bara gubbar med sponsorpaket som det brukar vara på VM i Sverige.
Fick jag bestämma skulle VM gå i Tjeckien varje år.
Precis som JVM alltid skulle spelas i Kanada.
Det vore intressant att veta hur mycket öl det druckits de här två veckorna. Jag har knappt sett en åskådare utan den obligatoriska halvlitern skummande, tjeckiskt öl i ena nypan. Köerna till toaletterna i pauserna är väl en indikation på att det handlar om ett par miljoner liter. Lite drygt tre öl per match och åskådare sett till totala publiksnittet. Och då har jag nog räknat i underkant. Öl och hockey hör ihop här i Tjeckien.
Sverige då med lite distans?
Jo, jag tycker de gjorde ett bra VM. De vann sex matcher och förlorade två.
Enda förlusterna kom mot de två finallagen Kanada och Ryssland och båda stornationerna var pressade in på mållinjen av det unga svenska laget. Två nya favoriter klev fram i Filip Forsberg och Oliver Ekman-Larsson.
Jag frågade den störste VM-spelare Sverige haft, Mats Sundin, vad han tyckte om svenskarnas insats.
– Klart godkänt med ett sådant ungt och orutinerat lag, svarade Sudden.
Det är bara att hålla med.