Garpenlöv: Är Salo rätt man att rädda Leksand egentligen?
Leksands kris är förvärrad.
Mycket.
Jag skrev det förra veckan – det behövs inget geni för att se att Leksand är ett lag i kris – men det krävs en hockeyprofessor för att lösa problemen.
Den stora frågan är om Tommy Salo är det efter förlusten mot Linköping.
Att vara sportchef i SHL är inte lätt.
Man sitter ofta med bakbundna händer vad det gäller ekonomi, det finns ingen ekonomisk buffert som ger rörelsefrihet att förändra i spelartruppen så att man kan vara proaktiv i stället för inaktiv.
Sedan har många klubbar styrelser med noll kompetens i de sportsliga frågorna.
Folk skulle bara veta hur ofta sportsligt okunniga styrelser eller klubbdirektörer tror sig förstå hur man bygger lag, vad som inte stämmer i spelet eller vilka spelare som ska bort.
Jag har själv suttit i sådana möten där sportsliga beslut tagits av dessa okunniga människor och i nästa sekund har sportchefen fått stå till svars för dessa beslut.
Sportchefen är där för en anledning, har inte styrelsen fullt förtroende för personen måste styrelsen våga ta beslutet och sparka i det här fallet Salo och lyfta in någon annan.
Nu har Leksands styrelse fullt förtroende för Tommy Salo och då måste han få mandat att reda ut det kaos han har skapat.
Men vad kan en sportchef göra för att förändra i sin tränaruppsättning och spelartrupp?
Stora kostnader att förändra
Och nu har Leksand sju raka förluster.
Sanningen är att alla tränare och spelare i Leksand sitter på kontrakt som är garanterade och måste godkänna en flytt, annars har klubben ingen rätt att flytta på spelaren.
Det finns ingen utköpsklausul i SHL-spelarnas avtal. Otroligt konstigt – tycker jag.
Klubbarnas lösning på det problemet är att man ändå sparkar spelarna och betalar hans lön till han har hittat ett annat lag att spela i.
Det blir en kostnad för klubben men det är den enda utvägen för klubben att bli av med spelaren för de vet att spelare vill spela ishockey och via sin agent söker en ny klubbadress.
Nackdelen för klubben är att ofta får man inte full kostnadstäckning för spelaren, utan tvingas betala en stor del av spelarens kontrakt och det blir en dyr lösning.
Men det ger utrymme för att ta in nya spelare och förändra i lagbygget.
Jag hade åsikter om Tommy Salos lagbygge i min förra krönika där jag saknade motorn i laget, Johan Rynos lekkamrater, Patrik Hersley ersättare och sist men inte minst en ersättare till assisterande tränaren Sjur Robert Nilsen.
Svag spelarmarknad
I veckan som gått har Tommy Salo börjat agera för att förändra i sitt lagbygge.
Reservmålvakten Joel Gistedt fick sparken och utfryste Pär Edblom hittade en ny klubb i allsvenskan.
Den mediokra målvakten Joakim Lundström och backen Daniel Josefsson, som de senaste åren prenumererat på att spela ner lag till Hockeyallsvenskan är spelare som ska förändra och göra Leksand bättre.
Jag vet att det inte dräller av spelare på marknaden just nu, men dessa två spelare kommer inte göra skillnad utan snarare tvärt om.
Jag skulle vilja se att Salo sparkar transatlanterna Brian Connelly samt Jack och Chris Connolly.
Transatlanter har en förmåga att hitta nya jobb fort och är flyttbara på ett helt annat sätt än svenskar. Det skulle frigöra pengar som Salo behöver i jakten på nyförvärv som gör skillnad och passar in i Leksands lagbygge. Det här arbetet måste vara långsiktigt och varje förändring genomtänkt för att det ska lyckas.
Måste bygga upp ett grundspel
Samtidigt som sportchefen jobbar med lagbygget måste tränarna med Andreas Appelgren i spetsen försöka få ordning på spelet. Jag håller fast vid min analys där Leksand har tappat bort sin identitet i sin iver att spela en mer offensiv ishockey.
Därför måste Appelgren börja om och bygga ett grundspel från grunden där man inte får koncentrera sig på resultatet utan prestationen.
Det kanske låter konstigt med tanke på att Leksand inte har tagit någon poäng ännu, men ska man skapa goda vanor och trygghet i spelet finns det ingen annan väg att gå.
För har du ett lag med dåligt självförtroende och mentalt instabila spelare måste fokus ligga på prestationen. Det skapar ett lugn där varje spelare kan fokusera på sin uppgift.
I matchen mot Linköping förlorade Leksand igen. Viljan att kriga och att vilja göra mål fanns inte där – ännu en gång.