Attackerades av haj – räddade sin bror

Publicerad 2012-09-02

Achmat förlorade sitt ben för sex år sedan – nu lever han sin dröm

LONDON. Han attackerades av en fyra meter lång haj när han räddade sin bror och förlorade sitt ben.

I går uppfyllde Achmat Hessiem sin dröm när han tog brons i Paralympics.

– Det viktigaste var min brors liv. Att förlora ett ben är ingenting, säger han.

Brons.  Brassen André Brasil vann klassen 100 m fjäril S10, men sydafrikanske Achmat Hassiem knep bronset.

Achmat Hassiem såg den fyra och en halv meter långa hajen simma rakt mot sin bror.

Den 24-årige livräddaren från Kapstaden visste direkt vad han skulle göra.

Han började trumma och slå i vattnet för att avleda uppmärksamheten från 17-årige Taariq.

Det fungerade.

Hajen bytte riktning – men satte full fart mot Achmat.

– Jag sa till livräddarna att dra upp min bror från vattnet. Sedan var det bara jag och hajen. I nästa sekund hade hajen tagit tag i nedre delen av mitt högra ben och fortsatte med att kasta omkring mig och dra mig med mig under vattnet i ungefär 50 meter, berättar han för BBC.

Drömmarna krossade

De kommande sekunder blev en kamp på liv och död.

Inte förrän han hörde ljudet av sitt eget ben gå av slutade Achmat slåss mot hajen.

– Jag visste att jag var fri och simmade upp till ytan.

Han räddades upp i en livbåt och vaknade sedan upp på sjukhuset.

Achmat levde, men han förlorat nedre delen av sitt ben.

– Jag kom ihåg att jag låg där och drömmarna om att representera mitt land i sport, det hade varit min dröm sedan barnsben, var krossade.

”Bra saker har hänt”

Men Achmat hade fel. Sydafrikas Paralympicslegendar Natalie Du Toit fick honom att börja simma igen.

Två år senare hade han tagit sig till Paralympics i Peking.

Det blev ingen medalj då.

Men i London fick han ställa sig på pallen efter att ha vunnit bronset på 100 meter fjäril i S10.

– Den har medaljen är för min familj och mina lagkamrater där hemma.

Achmat förlorade sitt ben till en haj. Men vann en bronsmedalj för sitt land.

Och den nu 30-årige sydafrikanen är inte bitter.

– Som ni vet är det en storebrors jobb att ta hand om sin lillebror. Det viktigaste var min brors liv. Att förlora ett ben är ingenting. Bra saker har hänt mig sedan dess. I dag är jag en paralympier.

Följ ämnen i artikeln