Nu får vi aldrig veta, Bengt-Åke
BERN. Du snodde oss på showen, Bengt-Åke.
På önskereprisen.
På det både jag på läktaren och alla hemma framför tv-apparaterna satt och väntade på.
Att få se Linus Omark lägga en ny, oförglömlig straff.
I dag är det Aleksandrs Nizivijs som kommer att klickas på YouTube.
Lettlands nummer 17 som avgjorde matchen med sin ”Omark”-straff.
Han måste ha kollat Linus Omarks straff mot Schweiz på YouTube för så lik var den, även om letten valde att dra upp pucken i nättaket i stället för att lobba.
Det är förmodligen bara Linus Omark som kan komma på idén att lobba en puck så nära mål.
Nu hade norrbottningen en ny straffklassiker på gång.
Han hade redan funderat ut hur han skulle göra.
Om han hade blivit utvald.
Nu får vi vi aldrig veta.
Jag vet inte hur Bengt-Åke Gustafsson tänker ibland.
Hade valt Omark sju dagar i veckan
Jag kan förstå att ett motiv kan vara att inte låta några träd växa till himlen.
Att det varit för mycket fokus på Linus Omark de senaste veckorna och framförallt efter hans fem poäng i VM-debuten mot Österrike.
Att det tar energi från den övriga gruppen.
Det är ändå ett lag det handlar om.
Men vi skriver 2009 och hockey är en del av underhållningsindustrin och måste marknadsföras som allt annat.
Och jag hade valt Omark som straffläggare före just influgna NHL-rookien Patrik Berglund sju dagar i veckan.
Av rent sportsliga skäl.
För att jag ville vinna matchen.
Inget ont om Berglund.
Det var nästan en otjänst att låta honom lägga en straff med jetlagen fortfarande krypande i benen.
Nu innebar hans miss att Lettland kunde vända och vinna sin första VM- match någonsin mot Sverige.
Men tillbaka till fenomenet Omark.
Rent marknadsföringsmässigt har norrbottningen gjort mer för svensk hockey den här säsongen, än vad övriga hockey-Sverige bidragit med tillsammans.
Det pratas hockey i fikarum, på skolor och bland alla hockeyknattar runtom i Sverige – de som ska bli morgondagens landslag.
Och den det pratas om är Linus Omark.
Alla har fått en ny idol som inte funnits sedan ”Foppa” slog igenom.
En ond mardröm
Linus Omark, 22, från en Övertorneå med 1965 invånare långt uppe i ingenmansland och där det bor ungefär lika mycket folk (4 972) i hela kommunen på 2 509 kvadratkilometer som var på matchen i går – 4 421.
Det är lite Stenmark-hysteri över det hela.
Jag gillar det.
Och jag tror Stenmark själv älskar det – hockeygalning som han är.
I övrigt har VM startat som en ond mardröm för Bengt-Åke Gustafsson.
Han har inte råd att göra sådana misstag som i går, även om jag kan medge att han hade en hel del otur. Hans första två straffskyttar Mattias Weinhandl och Magnus Johansson satte sina straffar klockrent. Lettland missade en.
Allt verkade klart då Patrik Berglund kom in för att slå Sveriges tredje straff.
Men så kom missen och Lettland vände och vann med tre raka straffmål, där de lurade ner Stefan Liv på isen tre gånger i rad.
Och om Omark satt sin straff får vi aldrig veta.
Det är det Bengt-Åke få leva med nu.
Dessutom:
Skador.
För att överdriva litet känns det nästan som halva laget är borta redan.
Kenny Jönsson klev av i första perioden i går, Tobias Enström käkskadad i den tredje, Joel Lundqvist redan hemskickad.