LAUL: ”80 år senare: Hög tid för revansch”

Större problem än bara massa japaner

Sverige mot Japan i OS 1936

SALVADOR. ”Japaner, japaner, försvarande japaner, från sig vilt slående japaner”.

80 år senare: Dags för revansch.

Fast nu är Sveriges problem större än japaner som kastar och fläker sig…

Sven Jerrings radioreferat kan alltid dammas av på nytt, särskilt när Sverige möter Japan i ett OS igen.

Då, i Berlin 1936, förlorade Sverige med 3-2 och var utslaget redan i första omgången.

– Man tror inte sina ögon. Det är den märkligaste match jag har sett, kommenterade Sven Jerring.

80 år senare är förutsättningarna mer komplicerade.

Det räcker inte att Sverige vinner, Colombia får nämligen inte vinna samtidigt mot redan klara gruppettan Nigeria.

Jobbigt värre.

Tillåt mig tvivla

Nu pratas det visserligen om nigeriansk motivation i form av en segerbonus som ska vara något i hästväg vilket Astrit Ajdarevic snappat upp från en tidigare lagkompis i Standard Liège, Imoh Ezekiel.

Men tillåt mig tvivla.

Jag tror ändå att Nigeria vilar sig genom mötet med Colombia för att ha chans på ännu större segerbonusar framöver.

Vi får se.

Hur som helst måste Sverige göra sitt mot Japan, det kan räcka med oavgjort men det landslag vi träffade i Salvador i går förbereder sig för seger, tro inget annat.

Träningen hölls på brasilianska klubblaget Vitórias läckra rödsvarta anläggning Barradão, beläget i stans ruffigare delar.

Att Bebeto har spelat här framgick av en stor väggmålning, och att vi hann dit i tid är en historia för sig.

Att åka genom Salvador i rusningstrafik kändes som att kliva in i dataspelet Grand Theft Auto. Vi har döpt vår chaffis till Taxirinho för hans vilda men säkra körning, nu hamnade vi plötsligt mitt i en militärkonvoj som eskorterade Nya Zeelands damfotbollslandslag.

Taxirinho var lite för het på gasen, kom upp jämsides med ett militärfordon, soldaterna drog snabbt upp kulsprutorna i riktning Junior-Jönsson och mig i taxibaksätet, och vi skrek i kör:

– EASY.

Taxirinho flinade, och bytte fil.

Fram kom vi alla fall i tid, och där väntade ett svenskt OS-landslag som andades optimism trots det besvärliga läget.

Japan har släppt in sju mål på två OS-matcher, och den här gången ligger Sveriges fokus på att få upp bollen i närheten av deras mål.

Alltså det som inte lyckades mot Nigeria.

– Vi vill utsätta Japans backlinjen för fysisk kontakt. De har släppt in ett par mål för att de inte riktigt orkat stå emot, menar förbundskapten Håkan Ericson.

Det gäller nu – som 1936

Ett av många konkreta problem mot Nigeria var när lagkaptenen Astrit Ajdarevic sjönk ner för att hämta boll (eller hjälpa till i defensiven) så orkade mittfältarna inte fylla på framåt i djungelvärmen. Ende toppforwarden Mikel Ishak kändes ensammare än Will Smiths rollkaraktär i I am Legend.

Om vi för in klimatet i Japan-ekvationen ska mittfältarna orka springa mer på Forte Nova, vädret här i Salvador vid 19.00 påminner om en svensk sommarkväll när solen gått ned. Gött fotbollsväder helt enkelt, och Ishak och Ajdarevic bör därmed kunna räkna med mer understöd.

Mot en kortvuxen, japansk backlinje är det annars vanligt anfalls-ABC som gäller, nu som 1936: Fyll på med folk i straffområdet, lyft in bollarna och slå ALDRIG bort tre hörnor på raken i slutet av en match där man jagar mål.

Gör Sverige det igen förtjänar de inte att gå vidare, den tändvätskan bjuder jag på.

Kör för fan!

Direkt efter Sverige-Japan möts Brasilien-Danmark på Forte Nova, så räkna med att arenan fylls upp med folk under tiden matchen pågår.

– Vi får hoppas de hejar på oss, sa Håkan Ericson.

– Ni har ju rätt färg på tröjorna i alla fall, sa jag.

Lagkapten Astrit Ajdarevic sa att han hoppas på stöd hemifrån också, från svenska fans framför tv-apparaterna:

– De förlorar inget på det, bara lite sömn, som Astrit uttryckte det.

I övrigt återstår bara en sak att säga inför ödesmatchen:

Gör som Taxirinho, kör som fan.