Nu är Zlatan ett politiskt vapen
Kappelin: Ibra med i Corriere della Seras politiska karikatyr på förstasidan
Ingenting är sig likt i italienska ligan. Klubben på allas läppar är Chievo. Spelaren är Emanuele Giaccherini.
Domarna anklagas för att vara kommunister och Milans Fab Four funkar inte.
Det måste vara pirrigt värre i Milan inför kvällens säsongsdebut i Champions League. Silvio Berlusconi sade efter sin faraoniska inköpsrunda i slutet av augusti, att ”med de här spelarna måste Milan vinna.”
Men det tar trots allt ett tag att spela ihop ett nytt lag och alltför många anfallande stjärnspelare innebär lätt friktion. Bortsett från sina nyförvärv och Pato och Ronaldinho, har ju Milan också den ettrige Pippo Inzaghi som trots sina 37 år är mer motiverad än någonsin. I Champions League har han gjort 68 mål, bara ett mindre än Gerd Müllers rekord på 69.
Vi får hoppas att det går bättre i kväll än i ligan mot Cesena i lördags, en av den gångna helgens stora överraskningar eller besvikelser i Serie A, beroende på hur man ser det.
Zlatan blev snabbt påmind om hur skoningslös den italienska sportpressen kan vara. Om man är ligans dyraste spelare och skjuter en straff i stolpen, finns det dock inga ursäkter.
Klubben ett politiskt vapen
Ibra hamnade till och med i den politiska karikatyren på förstasidan i Corriere della Sera. På teckningen syns Zlatan stående med foten på en boll, som föreställer Silvio Berlusconis huvud.
”Jag kanske gjorde fel förvärv”, säger Berlusconi. Pratbubblan syftar på den pågående kohandeln i italiensk politik, där Berlusconi anklagas för att köpa oppositionspolitiker för att stärka sin koalition.
Just den här säsongen verkar det som om Milan mer än på länge kommer att bli ett politiskt vapen i händerna på sin ägare. Om man spelar i en premiärministers fotbollslag, är det en aspekt man får ta med i beräkningen. Berlusconis ställning är försvagad och Milan kan göra mycket för att stärka den. Men om det ska fungera måste de vinna, med betoning på måste. Trycket ökar alltså, på spelarna och på domarna. Milan rasar mot linjedomarna i matchen i lördags och Berlusconis kommentar bekräftar att detta är en säsong om fotboll och politik:
”Tyvärr stöter Milan ofta på domare med vänstersympatier”.
Man tar sig för pannan. Den internationella kommunistkomplotten innefattar nu även Serie A och Champions League.
Matchen mot Cesena blev om inte annat en lektion i ödmjukhet för Milan. Liganykomlingar är sällan att leka med. De är så otroligt taggade. Bäst på plan var enligt rätt samstämmiga italienska fotbollstyckare den dittills totalt okände Emanuele Giaccherini i Cesena, snabbt och fyndigt omdöpt till Giaccherinho.
Alla talar om lilla Chievo
Giaccherini är för Serie A vad Rocky Balboa är för boxningsfilmgenren. Han lär ha dykt upp i Cesena i en begagnad Ford Fiesta för tre år sedan tillsammans med en osannolik mexikansk loser-tränare.
Cesena spelade i Serie C, Giaccherini fick ett kontrakt på 230 000 kronor om året, men han fick inte spela. Så blev en spelare skadad och ”il bimbos” (den lille killens) lycka var gjord. Sedan dess har han framgångsrikt malt ner motstånd i serie C och B. I Serie A slank han igenom Milans försvar som en smidig vessla och gjorde 2–0 så det bara visslade om det. Complimenti och se upp för hajarna.
Men dem som alla talar om är Chievo, lillklubben från Veronas utkanter som gjorde Serie A-debut för nio år sedan. Chievo leder ligan med full pott, två raka och övertygande segrar mot Catania och Genoa.
Klubben har näst lägst spelarbudget i Serie A, men mycket sans och klokskap i ledningen. De lägger ner pengar och energi på sin ungdomsverksamhet och plockar ständigt nya talanger från sin egen plantskola. Det är så ovanligt det kan bli i Italien och därför så spännande.