Marchisio – gli azzurris nya hjälte
Den som letar efter en spelare med goda chanser att bära klubb- och landslagscalcion i Italien de kommande åren, ska rikta blicken mot Turin.
Claudio Marchisio är framtidens italienska fotbollshjälte.
Det är lätt att hacka på Serie A. Men egentligen har alla de stora ligorna ungefär samma problem. Den alltmer business-inriktade fotbollen har supportrar och belackare överallt. Det finns dem som föredrar att se matchen på HD-tv på en pub, framför att frysa ändan av sig på stadion.
I varje land finns det de som gapar efter stora utländska stjärnor och andra som tycker att man i första hand ska satsa på ungdomsverksamhet och inhemska förmågor. I varje lag finns spelare som ständigt flyttar runt, fotbollens rastlösa, ärelystna nomader.
Och så finns det dem som blir en symbol, som förkroppsligar sin klubbs historia och stannar på livstid.
Antingen är man en sådan spelare, eller så kan man aldrig bli det. Det krävs inte bara talang, utan också en viss personlighet. Någon som känner sig så genuint hemma att han inser att en del av framgångarna beror just på denna känsla av tillhörighet.
Detta att höra hemma, är viktigt för den som vill ta plats i hela sitt lands varma, bultande fotbollshjärta, eller känner det som sin plikt att göra det.
Mario Balotelli vinner ständigt i popularitet för att han är så bra. Men om ni frågar mig vem som kommer att vara de framtida ”azzurris” lagkapten, vem som kommer att föra spelarnas talan i nöd och lust, så slår jag vad om att det blir Claudio Marchisio.
Bär pånyttfödda Juve
Säsongens juventinska skyttekung hade en svacka i måndagskvällens match mot Roma. I övrigt har han burit det pånyttfödda Juventus mot Serie A-toppens höjder. Ingen har som han tagit till sig Antonio Contes idé om vad det nya Juventus ska vara. Ovanpå allt är han en tvättäkta ”juventino”, fostrad, tränad och slipad i klubbens egna pojk- och ungdomslag.
Som liten satt han på delle Alpi-stadion med hela familjen och drömde om att bli Del Piero. Och när Calciopoli gav honom en chans att spela med A-laget mycket tidigare än beräknat, lät han snabbt tala om sig.
Efter en säsongs utlåning till Empoli var han definitivt fullärd och sedan i höstas är han en av huvudrolls-innehavarna i italienska ligan. Marchisio är vad italienarna kallar ”modern”. Hans naturliga plats är på mittfältet, men han försvarar när det behövs och har gjort sex mål hittills i år, lika många som Juventus anfallare Alessandro Matri. Många jämför honom med Daniele De Rossi, andra med gamla stjärnor som Marco Tardelli och hans nuvarande tränare Conte. Han skulle gärna vilja vara Steven Gerrard. Om Gerrard var Juventus-spelare vill säga.
Har det perfekta signalementet
Pavel Nedved tror att Marchisio har goda chanser att bli en av världens bästa mittfältare. Det vore utmärkt för ”gli azzurri”.
Marchisio har en regelbunden utvecklingskurva som pekar uppåt, han är redo för vilken uppoffring som helst på planen och helt pålitlig utanför.
Han kan möjligen verka lite uppnäst, aristokratisk. De kallar honom ”il principino”, den lille prinsen. Men vad det handlar om är att han är blyg och föredrar att spela framför att tala. Marchisio vet att han har en ovanlig gåva. Men han vill vara vanlig, till skillnad från många andra i sitt gebit. Han kommer aldrig att vara indragen i en skandal, aldrig skälla ut en journalist, aldrig slå sig för bröstet och aldrig tala illa om en motståndare. Tvärtemot vad de flesta tror om italienare, är det så det stora flertalet vill att deras klubb- och landslagshjältar ska vara.
Marchisio har det perfekta signalementet.