Det gör inte ont!
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-05-19
Äntligen skadefri - så här laddar Kajsa
FORMIA
Det är första gången på väldigt, väldigt länge som hon inte har ont.
Det syns på Kajsa Bergqvist.
Hon ser lättad ut på det sätt man gör om man blivit av med en ständig plågoande.
Och efter att ha nästan gett upp allt hopp, är blicken på nytt riktad mot Aten.
- Ja, nu är det dags. Nu känns det att det är allvar igen, säger Kajsa.
Kajsas opererade högerfot har läkt ihop rekordsnabbt, så det finns verkligen anledning till framtidstro.
Det har gått så fort att förbundskapten Ulf Karlsson vill att hon hoppar redan i Europacupen den 19-20 juni, men Kajsa är inte beredd att ta den risken.
- Nej, min säsongsdebut blir den 8 juli. Det tänker jag inte ändra på. Jag tänker inte stressa och riskera något inför OS, säger Kajsa.
I fjol hade Kajsa ont i sin högerfot hela säsongen.
Slemsäck skavde
En inflammerad slemsäck låg och skavde mot hälsenan och foten värkte varje morgon hon vaknade upp efter en tävling. Om hon nu kunnat sova alls.
Men hon hoppade vidare och provade massor av alternativa lösningar för att undvika ett kirurgiskt ingrepp.
Hon tränade på bra hela hösten och tog det relativt lugnt med tävlandet i vintras, där inomhus-VM i Budapest var det stora målet.
Men efter en inomhusgala i Tallinn den 25 februari insåg hon att det inte skulle bli något VM.
- Då gjorde det så ont att jag förstod att jag måste låta en expert gå in och titta vad som var fel, säger Kajsa.
- Det gick inte längre. Skulle jag inte operera mig direkt, skulle det inte ens bli något OS.
Vad var det som var fel i foten?
- Det var den där lilla slemsäcken som var inflammerad. Den hade dessutom skavt av delar av hälsenan just ovanför där den fäster i hälen. Så läkaren opererade bort slemsäcken och fick dessutom skära bort de delar av hälsenan där vävnaden dött.
Och simsalabim är problemen över?
- Ja, jag hoppas det. Det känns verkligen bra just nu. Det har gått snabbare än jag själv vågat tro. Och det var tur att jag tog beslutet att operera mig, annars hade det funnits en risk att hälsenan gått av helt och hållet. Så det var tur i oturen att jag fick så ont efter tävlingen i Tallinn.
Hur går träningen just nu?
- Den går skitbra. Jag kan inte hoppa max än, men jag kan hoppa lite höjd. Om två, tre veckor hoppas jag kunna hoppa för fullt. Göra några maxhopp med spikskor och förhoppningsvis utan att få så förbaskat ont.
Så nu är det bara OS i huvudet?
- Det finns ju där, men jag ligger fortfarande lågt och försöker tänka på OS så lite som möjligt. Annars är risken att jag blir för ivrig och att något händer igen. Men visst känns det att det är något på gång.
Du måste vara i absolut toppform i OS. Damer höjd är kanske den tuffaste grenen av alla inom friidrotten idag. Massor av tjejer hoppar på världsnivå?
- Ja, det är jag medveten om. Det känns som väldigt många kommer att hoppa väldigt högt. Det gäller att komma till OS i absolut toppform om du ska ha med medaljerna att göra.
"OS är det största"
För Stefan Holm är det bara OS som gäller, allt annat kommer i andra hand. Är det samma sak för dig?
- OS är det största man kan vinna. Men jag tror inte det är bra att hetsa upp sig för mycket. Det är ju inte så att ens liv står på spel den där dagen. Jag kan bara hoppas att jag hittar formtoppen just den dagen även om förutsättningarna kunde ha varit bättre för min del.
Du mästerskapsdebuterade redan i VM i Göteborg 1995 som 18-åring. Du har en utbildning, fast sällskap och en lång karriär bakom dig. Det är inte dags att gå vidare med något annat snart?
- Nej, jag hoppas hålla på åtminstone ett OS till. Och trots alla skador känner jag att jag utvecklas hela tiden. Det vore dumt att sluta då. Dessutom älskar jag det här livet jag lever. Jag älskar att tävla.
Vad talar för dig i OS?
- Erfarenheten. Jag har varit med på många mästerskap och hoppas kunna använda den och vara lite cool.
Hur kommer det sig att ni tjejer drivit upp höjdhoppet till sådana höjder?
- Det är jättesvårt att säga, men på senare år har det blivit en sådan tuff konkurrens. Speciellt ryskorna har drivit på den där utvecklingen. I Ryssland måste du hoppa en bit över två meter för att ens få åka till mästerskapen. Och i Ukraina börjar det bli likadant. Där finns en stark tradition och många talanger.
Kommer du att ändra något rent tekniskt inför sommaren?
- Nej. Jag kommer att ha så kort tid på mig inför OS, så det finns inget utrymme för att laborera med ansatsen eller så.
Kajsa brukar sällan gå ifrån ett mästerskap utan medalj.
Trots sommarens alla problem tog hon ett VM-brons i Paris till slut.
Och alla världsresultat på senare år har kommit trots att hon varit halvskadad och hennes personbästa 2.06 kom i tyska Eberstadt i somras.
- Den känsla jag hade i Eberstadt bär jag med mig. Det är de minnesbilderna jag tar fram hela tiden.
Men då blev det en sömnlös natt efter den tävlingen, med en fot som värkte värre än någonsin.
Så tävlar Kajsa i sommar
Så ska Kajsa bli frisk
Mats Wennerholm