Stora hemligheten bakom OS-medaljen
Publicerad 2017-04-24
När det hände sa hon ingenting.
När hon vann EM-guld och OS-brons höll hon fortfarande tyst.
Men nu berättar den brittiska 400-meterslöparen Anyika Onuora om den osannolika vägen till sin livs säsong, i en intervju med Guardian.
– Jag trodde helt ärligt att jag skulle dö, det var läskigt, säger hon.
Den brittiska 400-meterslöperskan Anyika Onuora hade sitt livs säsong 2016. Först individuellt EM-brons följt av guld på stafetten 4x400 meter och ett brons på OS med samma stafettlag.
Men i en intervju med Guardian berättar nu 32-åringen om en helt osannolik väg till framgången. Bara tio månader innan Rio-bronset låg nämligen Onuora för döden i malaria. Något hon hållit hemligt för alla utom närmaste familjen och sin egen tränare.
”Kollapsade i receptionen”
Allt började under en resa hem till hennes pappas födelseby i Nigeria. Trots att hon hade tagit medicin mot malaria drabbades hon av den allra värsta sorten, plasmodium falciparum. Symptomen började göra sig gällande på en semesterresa i Dominikanska republiken och väl hemma i Liverpool var läget så akut att Onuora knappt kunde ta sig till sjukhuset.
– Det var en två minuter lång promenad till sjukhuset från parkeringen men det tog mig 15 minuter. Jag kollapsade i receptionen och en doktor undersökte mig och sa att ”vi måste lägga in dig direkt”. Jag sa ”kan ni inte bara ge mig mediciner, jag måste träna”. Men sen blev det bara värre och värre. Ljuset var så starkt att det brände i mina ögon och jag hade sån huvudvärk. Det gjorde så ont att jag ville gråta och sedan började jag skaka okontrollerbart. Då trodde jag helt ärligt att jag skulle dö, det var läskigt, säger Onuora.
Febern fortsatte att stiga och till slut fick sjuksköterskorna bädda in hela hennes säng med ispåsar för att löparstjärnan inte skulle nå upp i livshotande 40 graders feber.
”Fick lära mig att gå igen”
Den akuta fasen överlevde Onuora, men att sedan bli kvar på sjukhuset och lära sig att börja gå igen när allt hon ville göra var att träna inför OS.
– Det tog nästan livet av mig. Jag fick bokstavligen lära mig gå i igen efter som jag varit sängliggande så länge utan att kunna röra mig. Mina närmaste vänner och familj sa: ”Låt oss berätta för folk vad som har hänt”. Men jag sa ”Nej, jag vill inte att någon ska få veta.
Steg för steg tog sig alltså Anyika Onuora tillbaka till världseliten med sin hemlighet intakt. Men vetskapen om vad hon själv gått igenom gjorde också framgången så mycket mer känslosam.
– Det var två speciella ögonblick. En gång var på prispallen och den andra var när jag kom tillbaka till mitt rum i OS-byn. Jag hade varit uppe hela natten och smugit omkring för att jag inte skulle väcka Shara (Proctor, längdhoppare och rumskompis). Jag plockade upp min medalj och bara tittade på den i 90 sekunder och bara grät. Jag gick in i badrummet för att inte väcka Shara. Jag var tvungen att släppa ut allt.