Flinck: Var är svinerierna?

Johan Flinck

YSTAD. Sveriges två bästa handbollslag har just spelat en ny jämn final.

Ystad kvitterade till 1–1 i en fullsatt hemmaarena med härlig atmosfär.

Och här sitter jag och längtar efter Christoffer Brännberger.

Nej, kanske inte just han.

Men ni som såg final 2 i kväll förstår nog vad jag menar.

Det var som sagt Sveriges två bästa lag med ligans kanske två skickligaste tränare.

Det var en plan packad med klasspelare (med svenska mått mätt – och lite till).

Det var unga, kvicka och finurliga Sävehof mot tunga, rutinerade och skyttestarka Ystad.

Det var grandios handbollshistoria mot lysande framtid – Kim Andersson vs Oli Mittún (Andersson flyttade från Sävehof till Kiel samma sommar Mittún föddes).

Det var ”Starta mej” med Kal P Dal som inmarschlåt och nationalsång(!) av Urban Wangel(!!), svensk mästare med YIF 1992.

Det var matchvinnarparader av Alexander Lindén.

Det var en svag match av Oli Mittún.

Det var säkra kantavslut från båda lag.

Det var ryck av YIF och upphämtningar av Sävehof.

Inga fanstyg, efterslängar eller provokationer

Men det var knappt några känslor. Det var inget tjuv- och rackarspel. Det var inget fanstyg. Det var inget käftande. Det var inga maskningar. Det var inga efterslängar. Det var inga provokationer. Det var knappt några utvisningar (tre).

Handbollen ska vara stolt över och värna sin stämpel som gentlemannasport.

Men det får finnas gränser också för det i en tajt SM-final (matchen levde i högsta grad fram till den 58:e minuten).

Visst, Sveriges främsta domarpar (Kurtagic/Wettervik) var i princip felfria, lade bedömningen på rätt nivå och spelarna hyser stor respekt för dem. Och jag njuter av bra handboll.

Men lite svineri har ingen mått dåligt av, inte i en finalserie, hade jag tänkt skriva. Och det gjorde jag.

För det här var en av de beigaste finaler jag har sett.

Men så är det också två välutbildade, välskolade och välkammade lag som har stor respekt för varandra och med två kyliga handbollshjärnor på tränarbänkarna snarare än vildhjärnor.

Matchen tog exakt 90 minuter att spela. Matcher i serielunken brukar ta 100–105 minuter att slutföra. Det säger också något.

Såg vi ens en golvtorkare inne på planen?

Hade Sävehof vunnit i kväll hade jag trott på 3–0. Nu tror jag det går till fem matcher – och hoppas på lite mer känslor och djävulskap.