”Man vill leva upp till lovorden varje match”
17-åriga talangen Ida Friman om pressen, framtiden och A-landslaget
Publicerad 2017-01-13
Det finns baksidor med allt.
Även när det handlar om beröm och lovord.
För 17-åriga bandyfenomenet Ida Friman har det ibland blivit till en press.
– Man vill leva upp till orden i varje match, säger hon.
I helgen debuterade 17-åriga Ida Friman i A-landslaget efter att ha blivit inkallad som reserv.
Det var i två matcher mot Finland.
Där blev det två mål för henne i första matchen som Sverige vann med 14–0 och i den andra matchen, där vinstsiffrorna blev 5–0, gjorde hon också två mål samt en assist.
En stark debut värd uppmärksamhet.
Men det kan bli för mycket av det goda också.
”Vill alltid spela bra”
– Klart att det är roligt att höra. Men samtidigt bygger både folk utifrån och jag upp en press. Den är där varje träning, varje match, man vill alltid spela sådär bra, säger Friman.
Hur gör du för att hantera det?
– Jag försöker alltid att tänka positivt och se möjligheter i stället för hinder. Lite press är ju bra, det hjälper mig att prestera så man får försöka se det så i stället och inte tänka för mycket.
Innan den här säsongen var det ofta spel i både juniorlag och A-lag, vilket innebar att det var bandy nästan hela tiden.
– Då blev det lite mycket. Vissa tillfällen blev man trött på bandyn, det var svårt att hitta go:et inför varje träning och match när det var hela tiden, säger Friman.
Trivs i landslaget
Hur känns det den här säsongen?
– Jo, men det känns väl helt okej. Det har blivit mycket bättre när det bara är Karebys A-lag som gäller och jag har fått mycket förtroende där så det har
ju hjälpt motivationen.
Men något som hon inte tycker att det kan bli för mycket av – det är landslaget.
– Nej, det är så himla kul med landslaget så det blir det inte.
Hur var det att debutera med A-landslaget?
– Det var nervöst men jag tyckte ändå att det gick ganska snabbt att komma
in i det och våga spela mitt spel, våga gå mot mål och ta för mig. Och alla där var trevliga, det var lätt att komma in i gänget och eftersom alla fokuserade på samma saker var det lätt att prata med alla.
